Ett tal till min bror och hans fru

 

Igår var den stora dagen då min bror och hans Sofie gifte sig och vi välkomnade Sofie in i familjen Gyllstedt. Hela dagen var så lyckad, med ett vackert brudpar som strålade ikapp.
Under middagen höll jag tal till min bror och hans Sofie.

 

Thomas.
När du var nästan fem år gammal, så föddes jag, din lillasyster. Vi är två syskon som knappast kan vara mera olika. Du är lång, smal och brunhårig, medans jag blev kort, knubbig och ljus.
Du gillar att spela fotboll och golf, jag springer knappt för att hinna med bussen. Du gillar teknik och nya prylar, själv är jag glad så länge sakerna fungerar. Jag gillar att baka, du gillar att äta det jag bakar.
Men trots att vi är så olika, så har vi följt varandra genom livet.

När vi var små och gick på samma dagis, så tog du alltid hand om mig. Om jag hade gjort mig illa eller var arg på en fröken, och stod och grät vid grinden till småbarnsavdelningen så kom du alltid förbi och tröstade mig.
När vi var ute med båten på somrarna, så lekte du alltid med mig och läste för mig på kvällarna.

När jag skulle gå påskkärring tillsammans med en kompis när jag var 8-9 år, och hon aldrig dök upp, så gick du med mig istället. Även om du inte vågade klä ut dig och ringa på hos folk så cyklade du 10 meter bakom mig och jag slapp gå ut själv.

Att ha en äldre bror var självklart inte alltid roligt. Hur jag än försökte spara på mitt lördagsgodis och till och med ställde undan det som var över, så var det på något sätt alltid slut när jag kom hem från skolan på måndagen.

Vi har följts åt. Jag flyttade efter dig till Utgårdsvägen och när vi flyttade därifrån till Söderby tog det inte många månader innan ni kom efter. Våra två små busungar föddes med knappt tre månaders mellanrum och är nu de allra bästa vänner.
Thomas, du är en fantastisk bror, son, pappa & vän, och vi är många som är glada över att ha dig i våra liv.

Några ord om dig och dina kärlekar:
Det har ju funnits några stora kärlekar i ditt liv.
Den första är fisket. Jag vet inte hur många bilder det finns av dig i fotoalbum hos mamma och pappa där du visar dina storfångster. Men många är de i alla fall. 

Den andra är fotbollen. Att spela fotboll, att titta på fotboll. Så länge det är fotboll. Och jag tror även att vi snart kommer se dig som tränare vid en fotbollsplan när Vincent ska spela.

Och så den tredje. Ni finns alltid där för varandra, har gemensamma intressen och låter på telefon som om ni redan varit gifta i flera år. Självklart pratar jag då om Thomas och Stefan.

Och sen kom ju du Sofie. Du & Thomas hittade varandra direkt och även om det var lite mystiskt där i början och man undrade vem det var han gömde där hemma hos mamma och pappa , så insåg vi att ju mer vi lärde känna dig att du vilken fin tjej du är och vi är så glada över att få ha dig i våran familj. Ni är lika på många sätt och kompletterar varandra. Och det är bra att du finns där och kan bromsa lite ibland, när min brors välkända humör gör sig påmint.

Thomas & Sofie; Idag är eran dag. Minns den i resten av era liv. Den glädje och kärlek ni delar kommer att bära er framåt. Minns även den här dagen i stunder då det känns tungt, glöm aldrig den känslan ni hade idag. Eran kärlek är stark och kan klara allting, så länge ni inte glömmer bort varandra.

Så därför tänkte jag att vi nu skålar för brudparet.
Thomas har äntligen fått sitt största napp och Sofie har gjort ett jätteklipp.

Inskolning för liten och stor..

…Malva är nu inskolad på dagis. Allting har gått så bra som det kan göra. I fredags var hon där hela dagen själv, jag lämnade strax innan nio och hämtade strax innan tre. Och hon hade gått hur bra som helst hela dagen, hon hade ätit bra, sovit bra och varit på strålande humör hela dan. Och när jag och mormor kom för att hämta henne ville hon inte gå hem. Känns jätte skönt att allt går så bra. Så nu ska hon gå sina tider på heltid.
Måndagar kommer hon att vara hemma med sin pappa (och ibland mamma också). Tisdag-Torsdag kommer hon gå 7.45–15 och på fredagar
7.45–14.30. Tror att det blir ganska lagom,skönt att dagarna inte blir alltför långa.

Själv börjar jag skolan igen imorgon. Känns som vanligt efter ett långt, härligt sommarlov. Lite skönt att komma igång men visst kommer man att sakna tiden man har haft hemma med familjen. Jag tror dock att det kommer bli lättare för mig att fokusera på skolan nu när jag vet att Malva är på dagis och har det bra. Och dessutom får jag en helt annan möjlighet att plugga när huset kommer att vara tomt.

Igår hade vi kräftskiva här hos oss med våra fina vänner! Mycket lyckat, vi satt ute och åt god mat, pratade och hade hur trevligt som helst. Detta kommer från och med nu att bli en stående tradition!

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå

Vi tänkte att vi skulle koppla av en stund framför en film, sista kvällen på semestern och allt. Men vi började ändå ganska tidigt, för att det hela inte skulle bli så sent, vi ville komma i tid eftersom det är upp och vara pigg som gäller imorgon. Dock tittade vi aldrig hur lång filmen var. 2.45 var den. Den var slut nu 23.45. Så direkt i säng blir det.

Bra dag idag. Inser dock att jag inte längre kan blunda för att det kryper allt närmare, att vardagen smyger sig på och att vi faktiskt ska börja leva riktig vardag, men dagishämtningar och tid ifrån varandra. Kan inte förstå vad dessa nästan två år har tagit vägen. Och samtidigt känns det så bra, att vi satsade på att ha Malva hemma så länge som möjligt. Men det kommer kännas i kroppen att hon inte längre finns i min vardag på samma sätt. Och det gör mig lite ledsen. Jag har inte skaffat barn för att vara ifrån henne. Men som tur är kommer hon i alla fall att ha skapliga tider på dagis, åtminstone till en början, och jag hoppas att vi kan fortsätta med det även efter att jag börjar jobba. Min fina lilla prinsessa som varje dag skänker oss så mycket glädje och skratt. Och kärlek. Tänk att du snart fyller två år. Dags att börja tänka på kalas. Du och jag ska baka bullar. Du var så otroligt duktig sist när du hjälpte mig. Älskade unge, det finns ingen annan som du. 

 

Lördag den 13/8 2011

En bra dag, på det stora hela. Familjen i fokus, och så skönt att veta att vad som än händer har jag alltid världen bästa familj.
Imorgon ska jag försöka att pyssla lite mer i trädgården. Kan inte beskrivna nog hur viktigt det är för mig. Det totalt rensar huvudet. Och att sedan få se resultat, att se någonting växa, gro och blomma, det är så häftigt. Hur det från ett litet litet frö kan komma så underbara vackra blommor. Jag känner dock att jag saknat blommor som blommar något senare nu under året varpå jag idag införskaffade en Höstanemon som ska pryda sin plats. Numera finns blommor från tidig vår till sen höst i min perennrabatt.

Höstanemon. Jag gillar det lite vilda växtsättet, de ser lite ut som ängsblommor, fast mer exotiska. Själva blomman i sig påminner mig och nyponrosor. Hoppas att den kommer trivas

Vissa händelser under dagen fick mig att tänka på hur otroligt tacksam jag är över min familj. Att veta att jag alltid har tryggheten här, i mitt bo, med mina allra närmaste. Men också den förmånen att jag har min första familj, mina föräldrar och syskon, där familjen går före allting annat. Så är det bara. Det kallas kärlek. Kärlek är inte bara något man känner, det är något man gör.

Att sätta ord på sina egna tankar.

Ibland går det bara inte. Det är så mycket man vill säga, göra, tänka. Och så slutar det hela med att det inte blir någonting alls utav det. Tur att man ibland kan låna ord av andra.

'Cause sometimes you'll find
That I'm out of my mind
You see baby, I'm the worrying kind
Ola Salo

Är inne i en period just nu där jag försöker göra hundra saker på en gång. Och någonstans bottnar detta i att jag inte vill känna efter vad som dyker upp om jag stannar. Om jag håller igång hela tiden, fokuserar på något kreativt och håller hjärnan sysselsatt så finns inte tid och möjlighet att lyssna till hjärtats egna ord. Enklare då att bara rusa fram, gasa ytterligare och slippa tänka.

Jag försöker, förutom med alla småprojekt runt omkring mig att göra någon sorts plan över hösten. Jag går igenom tankar & planering, gör upp dagisschema till Malva och försöker strukturera upp mina tankar. Tror att strukturen gör vissa saker enklare.
Ibland kan jag verkligen önska att man kunde dela alla sina tankar med någon. Men det är svårt när man inte ens kan sätta ord på de själv. Tankarna åker berg- och dalbana, upp och ner och runt, runt. Ibland undrar jag över om åkturen aldrig ska ta slut. Vissa dagar kan jag känna mig lycklig av den, jag skrattar i kurvorna och känner vinddraget i håret. Andra dagar blir jag fruktansvärd åksjuk och livrädd inför tanken på vilken enorm backe jag åker uppför, för att sedan kastas handlöst ut för ett stup. Och vissa dagar vill jag inte ens besöka den nöjespark som kallas livet.

Och jag ska aldrig stänga in
någonting igen men idag har jag
suttit timme ut och timme in - inne här
Jag har suttit för länge för alla små
begrepp blir svåra och hålla isär
Jag har suttit för länge för att allt som
är kvar här är ett fotografi
Och alldeles utanför flyger hela
livet förbi
Jakob Hellman

Tillbaka hemma...

Nu är vi hemma igen efter en lång semester med turer både hit och dit. Vi har nu knappt två veckor semester kvar tillsammans, sedan har jag ytterliggare en vecka själv med Malva innan hon ska skolas in på dagis.

Idag ska vi försöka fixa till det sista här hemma. Blir ju en del att göra när man varit borta så länge, även om vi gjorde en del igår. Men lite mera plock återstår invändigt och sedan ska jag köra ett varv med trimmern i trädgården och rensa lite i rabatterna. Klippte gräset igår så det är inte så mycket kvar att göra. Så skönt att få komma ut och pyssla lite i trädgården också. Sitter nu bara och väntar på att lacket på naglarna ska torka så man kan komma ut och göra lite nytta.

En av dessa dagar…

 

Regnet sätter stopp för en del av våra planer. Vi hade förhoppningar om att kunna åka och handla en spalje som vi sedan ska placera i trädgården och plantera lite i. För att få lite insynsskydd från grannarna. Men eftersom det regnar som om allt vatten i himlen ska ner så så blir det en dag hemma, inne. Kanske försöker sätta upp lite tavlor, eller ordna med annat pyssel. Man får stanna inne, laga lite god mat och mysa hela familjen tillsammans. Blir nog mycket pussel och annat mys idag med liten.

Snart semester. Äntligen. Även om jag verkligen trivs hemma så ska det bli skönt att få komma iväg lite. Bara vara hela familjen tillsammans. I 7 långa veckor. Träffa vänner, mysa på landet, utflykter och mycket annat. Inget är som sommaren.

Underbara hus!

Vet ni vad det allra bästa med att ha hus är? Jo, att man kan vara ute! Jämnt! Utan att för den skull behöva dra iväg speciellt långt. Och detta underlättar så enormt nu när man har barn. Man kan liksom sitta ute och äta frukost (jo visst det kan man på en balkong också, men är inte samma känsla. Och sen kan man bara sätta på barnet ett par skor eller låta henne vara barfota för den delen och så kan hon bara skutta ut ett par meter så är hon ute. Med frisk luft i lungorna och gräs mellan tårna. Och vi älskar det. Idag satt vi och fikade ute (bara en sån sak) och en kunde Malva och kusin Vincent promenera över till sandlådan medan vi vuxna satt kvar. Det är så härligt. Och att kunna sitta ute en härlig varm kväll, det finns inget som slår detta. Och att få känna doften av underbara blommor och se grönska runt omkring istället för massa betongklumpar till hus. Underbart. Nu är vi omgivna av syrener, blommande häckar och annat fint. Imorgon blir våran tomt ännu mer klar, då vi kommer att plantera smultron och rabarber i en nyanlagd rabatt. Så till nästa år kan vi dessutom gå ut, plocka våra egna rabarber och sedan avnjuta en underbar rabarberpaj på verandan. Det finns inget som slår den känslan.

Så oerhört stolt

Dagen har varit helt fantastisk. Eftersom jag behövde in till stan för att köpa en bok så passade Malva och jag på att ta en tur på stan efteråt. Efter besöket i bokaffären så gick vi ner till Jensens där vi skulle äta lunch.
Och jag blev så imponerad av min lilla tjej. Malva visade sig från sin allra bästa sida. Man ser ju liksom hur personal och andra som är där för att äta en god och lugn lunch tänker när det kommer in någon med ett barn i Malvas storlek. Man tror ju att här är en unge som kommer springa runt, låta, hälla ut mat på golvet, gråta och allt det där. Men inte Malva. Hon satt som en liten prinsessa i sin stol och åt av sin mat så himla duktigt. Jag behövde inte ens hjälpa henne och hon åt med god aptit. Så satt hon och småpratade, och tittade på folk runt omkring. Och det var nästan så man kände hur folk tittade på henne och verkligen förundrades över hur duktig hon var. Och när vi var klara sa hon till och med “tack för maten” till servitrisen. I den stunden så var mammahjärtat så oerhört stolt över min lilla tjej. Våran duktiga lilla flicka, som man inte behöver oroa sig över att ha med när man ska någonstans.
Efter lunchen gick vi en tur på stan, vi tittade i lite butiker och Malva satt så snällt i vagnen. Sen tog vi en mjukglass som vi delade på vid vattnet innan vi tog bussen (eller snarare bussarna) hem. Och hela tiden var hon så duktig. Inte ett ljud, trots att det med alla bussbyten och åkande tog ganska lång tid innan vi var hemma. Älskade underbara flicka, mammas stolthet, tack för att du är du.

Så mycket planer...

Som jag längtar efter den här sommaren. Vi ska ha långledigt, hela familjen tillsammans nästan hela sommaren. Det ska bli så skönt. Vi har en del planer på vad vi vill göra, vart vi vill åka och hitta på. I veckan ska jag försöka ta tag i planering lite grann. Det känns skönt att i alla fall ha lite struktur på hur vi ska ha det.

Ser även fram emot lite tid hemma. Att kunna fixa sånt man inte riktigt hinner annars. Jag ska få upp ett skrivbord så jag kan ställa upp symaskinen och sen sitta där och sy. Har en del saker jag vill fixa och göra, så det ska bli kul. Längtar efter att få jobba lite mer praktiskt och inte bara läsa, läsa, läsa. Jag längtar också efter såna där oplanerade dagar när man tar dagen som kommer. Åker och badar, grillar korv till lunch eller bara slappar inne med en film om det regnar. Och i år har vi så mycket semester att även sådana dagar kommer hinnas med. Inte vara massa dagar när man åker fram och tillbaka och ska hinna med så mycket. Men inte i år. Vi ska bara vara, ta hand om varandra och leka med våran prinsessa hela dagarna. Underbart.

Lyckodag

Vissa dagar känns allt så himla bra. Från början till slut. Idag har varit en sån där dag när man nästan har fått nypa sig i armen för att övertyga sig om att allt verkligen var på riktigt. Inget särskilt har egentligen hänt, men allt tillsammans har gjort att hela dan bara har varit perfekt.

Det började i morse med att Micke lät mig sova tills strax efter 8. Under tiden tog han hand om Malva, gav henne frukost och allt sånt där.När jag vaknade sken solen in i sovrummet och det kändes på en gång att dagen skulle bli bra. Vi gjorde oss i ordning hela familjen och medans Malva och jag gick till mormor och morfar för att låna skottkärran fixade Micke upp det sista av den gamla roten på framsidan. Sen åkte Micke och Malva och träffade en vän och hans son medans jag spenderade fyra underbara timmar med att pyssla i trädgården, snacka om underbart. I lung och ro fick jag tid att pyssla, fixa med rabatter och äntligen kom min underbara ros på plats, som har övervintrat hos mamma och pappa. Nu ser vi fram emot många stor fantastiska blommor. Ända sedan jag såg den rosen har jag varit helt inställd på att en sån ska jag ha. Gissa om min lycka var gjord när jag hittade en i höstas på den lokala plantträdgården, och dessutom till 70% rabatt? Den är så fin, så fantastiska blommor. Dessutom hittade jag ett exemplar på stam, ännu bättre.

Sedan kom Micke hem och vi fixade det sista ute medans Malva sov. Lagom tills hon vaknade åkte vi och handlade. Skönt att fylla på förråden.
Väl hemma hade vi grillpremiär. Ingenting smakar så gott som grillat, det är underbart. Medans Micke sen la Malva fixade jag en liten överraskning som vi mumsade på under kvällen. En helt och hållet perfekt dag, i alla dess former. Solen, maten, sällskapet, trädgården och chokladen. Den kunde knappast varit bättre.

Tillbaka till livet igen

Det har stått still här. Alldeles för länge, helt still. Men det beror endast på uppsatsen. Hela livet har ägt rum, snurrat och varit runt uppsatsen. Nu är den i alla fall inlämnad sen ett par veckor och på måndag blir det opponerad (granskad) av min klasskamrater. Ingen återvändo liksom. Nu är det snart klart. Förhoppningsvis. Men jag känner mig säker, även om det säkerligen finns lite småfel här och där, men det gör det i allas. Men det känns bra i alla fall. Helgen kommer spenderas med att gå igenom den en sista gång, korrekturläsa (igen) och sen vad jag kan hitta. Som förberedelse till måndag. 

Annars ligger mycket av mitt fokus just nu på min trädgård. Den kanske inte är så stor, men det är min. Och jag tycker om den. Massor. Jag har oändliga planer, och är riktigt stolt över mig själv och Micke för allt det jobb vi hittills lagt ner på den. Man kan säga så här, att de som bodde här innan oss hade inte trädgårdsskötsel som sitt största intresse. När vi flyttade in förra sommaren började vi med att totalt rensa bort i princip allt. Vi slet med stora, taggiga rosor, som bara vuxit vilt. Enorma rötter, gamla lampor och annat slet vi upp. Idag ser det inte ut som samma ställe. Jag har gjort en helt underbar perennrabatt, och det är en sån häftig känsla att varje liten växt är utvald av mig och de känns nästan lite som mina bebisar. Flera gånger i veckan går jag där och tittar på de, drar upp om det kommer nått ogräs och sköter om de. Och jag mår så bra av det. Det är för mig världens bästa terapi och ger mig sinnesro. Mina rabatter, och mina väl utvalda blommor. Just nu håller jag på och gör i ordning ett hörn vid vårt staket. Det ligger lite halvtrist, gräset har svårt att växa där och det ser lite trist ut. Så jag bestämde mig för att sätta ett löjtnantshjärta där istället. Löjtnantshjärta är barndom för mig. Jag växte upp i en liten, men väldigt mysig radhusträdgård. Mina föräldrar hade lagt mycket tid på att få den fin och det var verkligen mysig. Och i en rabatt hade vi flera stora löjtnantshjärtan. Och jag älskade de buskarna. Var fascinerad av blommornas form, att de nästan inte såg riktiga ut. Så ända sedan dess har jag velat ha en. Och häromdan fick vi en broschyr från en plantträdgård en bit härifrån. De hade löjtnantshjärtan, röda dessutom. En färg jag inte sett på dessa. Men riktigt fin var den. Så jag tog med mig mamma dit och mitt i ösregnet vandrade vi runt på plantträdgården och jag valde ut det kraftigaste och finaste exemplaret. Så nu hoppas jag hinna få klart rabatten imorgon. Sen återstår det bara för den att växa och bli riktigt fin.
Även en myskmalva fick följa med hem och Malva hjälpte mig plantera den. Jag berättade för henne att det var hennes egen blomma och hon blev mäkta stolt. "Malvas" sa hon och sken som en sol. Sen skulle hon hämta vattenkannan och ge den vatten, men jag sa att det kunde vi vänta lite med. I helgen kanske det blir lagom att vattna hennes blomma. Hennes egen lilla blomma.

Seriös forskning pågår

Ryggen värker av allt letande i arkivet. Men det går framåt. Snart, kanske till och med imorgon, har jag allt material som jag behöver. Då återstår bara själva analysen. Det känns bra, det har lossnat sista dagarna som jag suttit nergrävd där. Det är en liten märklig känsla att sitta där och bläddra i dokument som är nästan 200 år gamla. Som handlar om människors liv, deras öden, deras kontakter och deras familjer. Men spännande. Ibland kunde jag dock önska att tiden skulle finnas till att verkligen läsa en akt ordentligt, från början till slut. Det hinns inte med nu.

Det enda jobbiga är att jag knappt hinner träffa min lilla tjej på dagarna. Men imorgon tar jag mig i alla fall tid att följa med på hennes 18 månaders kontroll på BVC. Ska bli spännande att se hur stor lilltjejen har blivit.

Har hittat min pryl!

Jag har aldrig varit nån direkt prylgalning. Har inte direkt intresserat mig nämnvärt för datorer, tv-apparater eller de senaste mobiltelefonerna. Visst kan jag tycka att det är häftigt med alla nya funktioner och annat, men jag tycker i regel inte att det är värt att lägga de pengarna som det kostar. Och när andra pratar om “appar” och sånt där så är jag mest frågande. För mig räcker det att telefonen går att ringa med, att bilen rullar och att TV:n går att se på.
Kanske kan det vara så att jag helt enkelt inte hittat min pryl. Tills nu. Vi har sista tiden insett att vi behöver köpa en ny spis. Den som stod i huset när vi flyttade in är gammal, fungerar visserligen, men börjar ha gjort sitt. Dessutom är den på inga sätt barnsäker, vilket behövs när man har en tjej på 1.5 år hemma. Och som de som känner mig vet så är matlagning och framför allt bakning min stora passion. Så en bra spis behövs.
Vi har tittat runt lite, kollat lite på blocket osv, men det har inte gett något. Så igår bestämde vi att vi skulle åka och köpa en ny spis. Vi hade vissa krav. Den skulle ha varmluft samt barnspärr på både lucka och knappar. Ugnsluckan skulle inte bli varm (vilket vi har problem med den nuvarande) och för att den skulle passa in i vårt kök behövde den vara vit och 60 cm bred.

När jag presenterat våra krav för säljaren, som var riktigt duktig, fanns det egentligen två spisar att välja på. Och både Micke och jag fastnade direkt för den ena. Den hade allt vi ville ha och mer därtill. Fantastiska funktioner som automatisk rengöring och inbyggd stektermometer. Och jag blev kär. Den är helt perfekt. Den kommer att underlätta vardagen och jag längtar så tills de tre veckor som leveranstiden är ska ha gått. Och snygg är den också. Åh, min fantastiska pryl. Min spis. Och den är värd varenda extra krona som vi har lagt ner på den.

Vilka är ni?

På sistone har besöksantalet ökat en del för min blogg. Spännande och roligt. Jag funderar en del på det där. Vilka är ni som läser? Hur ser eran vardag ut, varför läser ni just min blogg? Hur mycket vet ni om mig, vad vill ni se mer/mindre av?

Vore roligt om ni kunde lämna nån liten kommentar så jag vet vilka ni är. Om inte annat så för lite motivation för att fortsätta blogga.

1.5 år av Lycka

Idag blir våra vackra tjej 1.5 år. Tänk så fort tiden går. Vilken fantastisk tid vi har haft tillsammans. Och idag är hon liksom en egen liten person, med bestämda åsikter och egna funderingar. Och som springer, hoppar och pratar, pratar, pratar. Aldrig tyst, förutom när hon sover.

Själv känner jag mig aningen konstig i kroppen. Vet inte om det beror på skolan, allt jag vet behöver göras. Jag ligger visserligen bra till, känner att jag hänger med, men tiden rinner snabbt iväg på slutet. Eller om det bara beror på den där våren som aldrig verkar komma. Men nu har det varit vårdagjämning, på torsdag är det trädgårdsmässan och på söndag ändrar vi klockan. Jag vägrar vinter. Jag bestämmer härmed att det är vår. Punkt.
Hur som helst så känner jag mig trött och orkeslös. Som om jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Och det gör mig lite orolig. Visst skulle jag kunna sova en hel del, men det är ju så mycket jag missar då. Tid för skolan, tid för Malva, för Micke, för familjen. Tid är värdefullt. Och mer sömn leder ju till mindre tid för allt det där andra.

Veckan som gick

Full fart framåt hela veckan. Det har varit fullspäckat från början till slut. Snabbresumé som följer nedan:

Onsdag: Skola mest hela dan. Eller rättare sagt, inlämningsdel skulle in på uppsatsen. Så det blev till att skriva och fixa. Iväg med barnet till mormor och skrev för glatta livet. När det var klart och inlämnat slappade Micke och jag ett tag innan vi tog en skön promenad hela familjen med mormor och morfar.

Torsdag: Vi lämnade Malva hos mormor och morfar innan jag skjutsade Micke till jobbet. Sedan åkte jag till stan och Familjelivs kontor, där jag var med i ett samtal om hemsidan. Jätte trevligt och fick med mig lite fina saker hem också.

Fredag: Heldan i skolan. 9-15. Långt, för långt, det hade räckt med knappt halva tiden, men vi kämpade på i alla fall. Gillar i alla fall min basgrupp, bra människor.
Sedan blev det hem, Micke hade hämtat Malva och vi fixade lite hemma innan det bar av till Sandra & Kristoffer på jätte trevlig middag. Även Sanna och hennes Jonas kom dit. Supertrevligt och blev ganska sent innan vi var hemma,

Lördag: Skjutsade Micke till jobbet och sen tog jag och Malva en promenad med mormor och morfar. Jätte skönt väder idag och man kände sig så glad av att äntligen få gå i ordentlig vårsol och höra snön smälta. Underbart. När Micke sen kom hem har vi mest tagit det lugnt, jag var trött och tog en lur på soffan medans Malva lekte med världens bästa pappa. Nu under kvällen har vi ätit god middag efter att Malva somnat, ibland är det skönt att bara vara två vuxna som äter också. Sedan blev det en Ben & Jerrys och snart blir det nog sängen.

Veckans bästa: Våra underbara promenader i solen. Trevlig dag hos familjeliv. Att jag hann klart med inlämningsdelen och att den blev riktigt bra. Att vi har världens bästa mormor och morfar som ställer upp och tar hand om Malva så jag kan plugga.

Veckans sämsta: Snön som kom tillbaka. Vad skulle det vara bra för?
Att bilen har börjat låta illa och antagligen behöver reparation som kostar några tusenlappar.

Påtaglig tystnad

Någonting lite märkligt hände här idag. Vi har haft strömavbrott till och från halva dan. Strömmen försvann, var borta 15 min, kom tillbaka och försvann efter 20 min igen. Sådär höll det på, flera gånger.
Men det allra konstigaste var just tystnaden som uppstod. När det hände andra gången så satt jag i köket och det blev så tyst. Ingen två som lät, ingen musik, luftvärmepumpen stannade, fläkten tystnade och allt blev så stilla. Jag hörde mina egna andetag. Så märklig känsla ändå. För hur ofta är det så? Allt som oftast störs vi av ljud från omgivningarna, allt från trafik till musiken i affären. Men nu var det så tyst. Och plötsligt kändes det som att tiden stod still ett ögonblick. Märklig känsla. Avslappnad. Men, en mycket bra känsla. Egentligen borde vi alla tillåta oss att uppleva tystnaden lite tidigare.

Inser att det gått alldeles för lång tid sedan jag bloggade. Inte för att jag inte har saker att säga, men tiden räcker just nu inte riktigt till. Malva har haft några nätter där hon sovit ganska dåligt, och även om det oftast är Micke som går upp så är man ju inte så pigg själv heller. Så vid 7-8 på kvällarna är man helt slut, och gör ingenting annat än det allra nödvändigaste.

Och på tal om det nödvändigaste, fokus ligger just nu på skolan. Det är tidigare forskning, syfte och frågeställningar som ska kluras på till tusen. Imorgon ska inledningsdelen av min uppsats in. I alla fall en preliminär inledningsdel. Så just nu lever jag kring detta. Har haft lite svårt att hitta fokus, Malva har som sagt inte sovit och ovanpå detta blev det ytterligare besök på vårdcentralen igår där det konstaterades svinkoppor. På örat av alla ställen. Lilltjejen är dock pigg och glad som vanligt och duktig som låter oss smörja med salva och sätta en stor plåsterlapp över örat så hon inte ska pilla på det. Men, nästan halva dan igår gick åt till vårdcentralen, hämta medicin på apoteket och till slut komma hem och få äta frukost vid 11-tiden.
Sen skulle jag till optikern vid tre tiden så hann knappt hem innan det var dags att ge sig av igen. Och när jag kom från optikern åkte vi och storhandlade, hela familjen, vilket var behövligt. Så full fart hela dan.
Jag gillar inte dagar som det helt enkelt blir för mycket i. Jag tycker att det är jobbigt att flänga och fara åt olika håll hela tiden. Jag föredrar att oftast göra en sak på antingen förmiddag eller eftermiddag och därefter så komma hem, landa och bara andas. Har svårt att förstå de som orkar träffa en vän på förmiddagen, flänga iväg på lunch med en annan för att sedan käka middag med en tredje. Roligt för de, men det funkar inte här. Det tar liksom all kraft ur mig. Och jag känner inte att jag kan fokusera om jag vet att jag hela tiden ska vidare på något annat.

Just nu känner jag bara för att ta mig ut. Hitta en bänk nånstans i solen och sitta där med ögonen stängda, bara andas in den här underbara vårluften som vi tills sist verkar ha fått. Äntligen. Men det blir inte så. Istället sitter jag här, inne, bakom stängda dörrar. Jag och datorn. Vi och min inledningsdel. Och ser ut på solen.

Finbesök!

Igår hade vi besök av Sanna, Malvas gudmor, och hennes Jonas. Malva visade upp sig på sitt allra bästa humör och hade show i vardagsrummet. Full fart hela tiden. Glad liten tjej som fick träffa gudmor igen.

När vi skulle välja gudmor till Malva så var valet ganska självklart både för Micke och mig. Vi ville gärna ha någon som har en kyrklig bakgrund, och det har Sanna, eftersom det var så vi träffades.
Men framför allt ville vi ha någon som är en bra person. Någon som vi tycker kan vara en bra förebild för Malva. Och det är Sanna. Hon är en underbar mamma till sina barn, en fantastisk vän och någon som man vet alltid finns där. Och även om livet ibland kommer emellan, vi har ju alla fullt upp med vardagen ibland, så vet jag att hon alltid finns där. Vi ställer alltid upp på varandra och vi vet vad vi  betyder för varandra. Vänskap handlar om just detta, att ställa upp på varandra och att respektera varandra. Inte att ställa krav eller om kräva något av varandra. Och vi tror att Sanna kan vara en viktig vuxen i våran dotters liv som kan visa henne just detta.

Våran lilla familj tycker så mycket om dig Sanna och Jonas verkar vara en riktig kanonkille och vi är superglada för din skull.

De finaste vänner man kan få

Ibland händer sådant man inte räknat med. När Malva var ett par månader blev vi som många andra erbjudna att delta i en föräldragrupp på bvc. Jag funderade lite på om jag skulle gå, men tänkte mest på att det kunde vara en del bra information som man kunde ha nytta av. Inte tänkte jag jag så mycket på de andra föräldrarna. Jag tyckte mest att det skulle bli nervöst, har ofta svårt att träffa nya människor och att slappna av.

Men efter ett par gånger började det lossna. Vi träffades utanför själva träffarna och jag blev så glad när de även frågade mig om jag ville följa med och fika. Och med tiden utvecklades en äkta, genuin vänskap mellan flera av oss. En vänskap som fortfarande består och som jag värderar otroligt högt. Och vi umgås även med papporna, som familjer.Tror nog inte det är så vanligt. De jag pratat med som varit på föräldragrupper har som mest fikat ett par gånger under mammaledigheten, sedan har det hela runnit ut i sanden. Men inte med oss. Vi har gjort massor av saker tillsammans och vi har alltid så roligt tillsammans, tiden går så fort.

Jag har tidigare blivit sviken av vänner. De vänner som man trodde att man alltid kunde lita på och alltid räknade med skulle finnas där, svek mig som allra mest. Därför har jag svårt för att lite på folk, att släppa folk riktigt nära. Men med er, mina fina vänner, är det annorlunda. Jag tycker så mycket om er, jag känner att kan slappna av med er. Att jag kan dela saker med er och jag litar på er. Jag är så tacksam och så glad för att ni finns i mitt liv och jag hoppas att våran vänskap kommer att bestå länge.

Lynn, Caroline, Angelica, Linda & Susanne: Finare vänner än er kan man nog inte hitta. Ni betyder så mycket för mig. Tack för att ni finns i mitt liv.

Godmorgon lördag!

Som jag längtat efter den här lördagen! Av flera orsaker. Dels att ensamveckan lider mot sitt slut, att maken kommer hem imorgon.
Men också av de otroligt roliga anledningarna som fyller dagens agenda. Jag ska nämligen hitta på massa skoj idag, och Malva ska vara hos mormor och morfar. Eftersom jag kommer hem sent så ska mormor sova här hos oss och även gå upp med lillskrutt imorgon så jag behöver inte tänka på det. Underbart skönt med sovmmorgon efter en vecka där alla dagar börjat runt 6-tiden.

Men tillbaka till dag. Först ska jag och min fina (blivande) svägerska Sofie åka till stan! Vi ska nämligen ut och prova brudklänningar. Eller jag ska ju inte prova, utan Sofie, eftersom hon och brorsan ska gifta sig i september. Jag är med som smakråd och hjälp. Superroligt, brudklänningar är ju så otroligt häftigt. Hoppas vi kommer närmare i jakten på DEN klänningen.

Sen blir det hem och göra sig i ordning för något jag längtat efter riktigt länge. En tjejkväll med mina underbara tjejer ifrån mammagruppen! Tänk vilken fantastisk tur vi hade som fick en så bra grupp där vi faktiskt fortfarande umgås 6 av 8 stycken och även umgås med papporna. Vi har alltid så himla trevligt och kan prata om allt. Ska bli fantastiskt roligt hur som helst.

Nu ska jag passa på att pussa på min lilla tjej som jag inte kommer träffa så mycket idag

Att hålla sig på sin kant

Min man är som sagt bortrest på jobb. I morse började det sjunka in, det kändes så märkligt att det bara var Malva och jag hemma. Malva frågade efter sin pappa när hon vaknade och att bara sitta hon och jag och äta frukost var en märklig känsla. Men, nu har ytterligare en dag gått, och vi är en dag närmare söndag och pappans hemkomst.

En annan märklig sak funderade jag över igår när jag skulle sova.
Nu när Micke är borta borde jag ju passa på att verkligen vräka mig i sängen, bre ut mig så mycket jag bara kan och inte fundera över att sno täcke från honom. Men ändå lägger jag mig på min kant, som jag alltid gör. Som om jag väntar på att han ska komma och lägga sig på sin sida. Tror att det någonstans är inbyggt i mig, att det är så det ska vara. Det känns så konstig om jag skulle bre ut mig över hela sängen. Det är ju inte bara min säng. Det är ju våran. Oavsett om han ligger där eller inte. Så jag håller mig på min kant. Också som ett tecken på att det faktiskt saknas någon, någon som ska vara vid min sida.

Ensam hemma–Dag 1

Första dagen idag. Skjutsade Micke till bussen strax efter 7 i morse. Mamma var här med Malva. Eller rättare sagt, Malva sov och mamma var här. För självklart passade lilla fröken på att sova till 8.15 när mamma och pappa var tvungna att gå upp kl 6.

Dagen har i alla fall gått bra. Vi har varit hos mormor och morfar, busat, lekt och ätit söndagsstek. Söndagsstek med sås och potatis resulterade i ett barn med sås överallt. Hela ansiktet, armar och på något sätt även i örat. Det var inte så mycket att göra annat än att stoppa fröken i ett bad. Och eftersom mormor och morfar inte har något badkar hamnade hon i diskhon i köket. Och det var väldigt uppskattat. Malva älskar att bada och nu fick hon dessutom stänka ner både mormor och köket på en gång, hon skrattade så hon tjöt.

Det känns inte riktigt som att Micke har åkt trots allt. Det känns mera som att han har jobbat idag, han har ju vissa dagar när han har långa arbetsdagar. Det känns som att han snart kommer att komma in genom dörren, berätta om sin dag och sen går vi och sover tillsammans. Tror egentligen inte att jag kommer att inse förens imorgon när jag vaknar själv i sängen att han faktiskt inte är här. Att han har åkt och inte kommer hem på länge. Nu ska jag krypa i säng. Ensam. Hoppas på att få sova i alla fall och det vore ju underbart om Malva sov till 8 även imorgon. Fast jag tror vi får räkna med uppstigning vid 6.

Så var det dags…

Nu står den där. Det är som att den hånler mot mig där i hallen. Som att den vet vad jag tänker, hur mina tankar snurrar. Som om allt inte var jobbigt nog så ska DEN dessutom stå där och påminna mig.
Det jag pratar om är väskan. Resväskan som Micke ska packa inför imorgon, när han åker till fjällen. Vi har ju väntat och vetat att den är dagen ska komma, men det blev så definitivt när resväskan kom in i hallen. Som en ständig påminnelse.

Ingen av oss vill att det ska vara imorgon. Det kommer bli tufft, både känslomässigt och praktiskt. Jag kommer få mycket att göra, och vi kommer alla att längta efter varandra. Micke håller nu på att plocka ihop det som han ska ha med sig. Imorgon skjutsar jag honom tidigt.

Jag vet ju att det går, det måste gå. Men jag vill inte. Jag vill ha min familj här hemma. Allihop. Och visst, det är ju bara för en vecka, men ändå. Det är många timmar då det bara blir Malva och jag. Och hur ska hon klara sig, som älskar sin pappa så mycket?

Just the way you are

Min älskade dotter är inte riktigt som alla andra barn. Malva är nämligen född med något som kallas PTOS. För att förklara enkelt kan man säga att ett/båda ögonlocken hänger ner över ögat, beroende på att muskeln i ögonlocket inte är tillräckligt stark. Man kan ha PTOS i ett eller bägge ögonen och det kan vara av olika grad. Beroende på graden av PTOS kan det även påverka synen.
Malva har PTOS på sitt vänsteröga. En ganska lindring form, men det finns där. Vi har varit på två besök hittills på ögonmottagningen och eftersom Malvas PTOS är ganska lindrig så är det inget som än så länge påverkar hennes syn, men vi kommer att få gå på kontroller i framtiden också. Vi vet ännu inte heller om det kan bli aktuellt med operation av ögonlocket, vilken man kan göra både av medicinska och kosmetiska skäl.

När jag ser på Malva så tänker jag väldigt sällan på hennes öga. Visst kan jag se det ibland, men för mig är det ju en del av henne. Och i mina ögon är hon ju den allra finaste som finns. Min underbara, älskade unge. Världens finaste, gladaste lilla tjej som älskar världen och hela världen älskar henne. Däremot har vi föräldrar ibland fått kommentarer där folk undrar vad det är för fel, varför hon ser ut så, att hon ser skeptisk ut osv. Och även om de allra flesta inte menar något illa så smärtar det något otroligt att folk ser min lilla ängel och tycker att hon ser konstig/annorlunda ut. Än så länge är hon för liten för att förstå men vad händer den dagen då hon faktiskt förstår och kanske även blir sårad?

Häromdan lyssnade jag på radio. Och det kom en låt som så fint beskrev min underbara fina tjej. Just the way you are. För hon är fantastisk min tjej, precis så som hon är. Och jag hoppas att andra ska se det också. Vilken otroligt intelligent, söt och fin människa hon är. Precis som hon är.

When I see your face
There's not a thing that I would change
Cause you're amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you're amazing
Just the way you are

Frisyren, kylan och mössan

Så var jag ju till frisören idag. Jätte skönt att sitta ett tag och bara bli ompysslad. Längtar tills möjligheten finns att unna mig en massage också, skulle behövas till mina stelar axlar och min onda rygg.
Men tillbaka till frillan. Jag höll mig faktiskt till min ursprungliga plan. Det blev lite ljusare och fick sig en genomklippning, så nu känns det superfräscht! Mycket nöjd med resultatet, tack snälla söta Sofie på Salong Sober i Årstadal (för övrigt även är min svägerska).

Hur som haver, när vi var klara och skulle hem så kände man sig ju jätte din, ni vet så där som man gör när man precis ska gå ut från frisören. Tills man inser att utanför fönstret råder rysk vinterkyla och det bara är att packa in sig i tjock jacka, halsduk och vantar. Och framför allt då mössa. Jag erkänner villigt att jag är en sån som fryser, och den här årstiden är hemsk för mig, jag tror jag ska dö varje gång jag går utanför dörren. Och jag går inte ut utan mössa i denna kyla. Men det kändes så trist att behöva dra mössan över min fina, nyfixade frisyr. Ingen skulle ju då se hur fin jag egentligen var där under mössan. Men som sagt, inte mycket att välja på, mössan åkte på. Men Micke tyckte i alla fall att det var fint när jag kom hem.

Framgång och utveckling!

Idag har Malva gjort något nytt. Hon har bajsat på pottan Lite förvånad blev hon minsann men både jag och hennes pappa talade om att hon var en duktig tjej och då log hon med hela ansiktet och sa “dutti tjeeeeeej”. Tror att hon kände sig ganska stolt. Sen e det klart att det hela är en lång process och det får ta den tiden det tar, men ikväll ville hon själv sitta där och nu gick det ju jätte bra.

Åh, jag vill så gärna bort nu. Jag blev å besviken idag igen när det började snöa. Det känns i hela kroppen, jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna. Jag vill se marken igen! Det behöver inte ens vara sommar, men bara lite knoppar på träden och en krokus här eller där. Jag vill ut och fixa i min trädgård, har massvis med projekt som jag vill ordna med.

Men imorgon ska jag i alla fall fixa lite vår. Jag ska nämligen till frisören/svägerskan. Ska bli så skönt att få bort lite slitna toppar och sen blir det nog lite ljusa slingor också. Om det nu inte tänker bli ljusare ute så får man väl fixa det på annat sätt då. Med lite ljusare tillvaro i håret. Det är ganska märkligt det där med mitt hår. Jag har nog haft fler frisyrer än de flesta, från riktigt kort till halvlångt och i oändliga varianter. Men när jag såg mig själv i spegeln igår insåg jag att jag har nog aldrig haft så långt hår som jag har nu. Det känns ganska häftigt ändå. Försökte en period i mellanstadiet att få håret lite längre, men det ville sig aldrig riktigt. Och oftast när jag tröttnar så klipper jag inte bara av topparna, utan då ryker allt. Så man vet aldrig, jag kan ju ändra mig när jag väl sitter där

Mamma (Pappa) Barn

På söndag, om mindre än en vecka så åker Micke till Idre. En hel vecka ska han vara där med jobbet. Och jag kan medge att jag är lite orolig. Inte för själva resan, de får det säkert toppen där uppe och att åka på läger är alltid mysigt.

Däremot oroar jag mig lite över att vara själv med Malva. Malva är ett väldigt snällt barn, hon är sällan gnällig eller trotsar och är för det mesta en väldigt glad liten tjej. Men det ändå en väldig skillnad på att vara själv och att vara två närvarande föräldrar. Om Malva t.ex. sovit dålig en natt så kan den ena av oss gå upp med henne och den andra sova vidare. Och sen kan den som var uppe lägga sig och vila på dan om det behövs. Men när man är själv måste man ju gå upp, oavsett hur trött man är. Och man kan inte vila om man är själv med en aktiv 1åring. Och jag vet att det finns mängder av ensamstående föräldrar som gör det här varje dag, eller föräldrar där den ena jobbar borta i veckorna. Men det är skillnad när man är van vid det. Vi är ju vana vid att vara två föräldrar, och även Malva är van vid att både mamma och pappa för det mesta finns där. Och jag vet att det även kommer bli jobbigt för Micke att vara ifrån henne så länge. Vi får försöka ta en dag i taget, och tänka på att det trots allt går framåt. Och vem vet, kanske det kommer att gå jätte bra allting, för det är väl så man får försöka se det.

Dags för egentid

Idag har varit en riktigt bra dag. Jobbade det sista med hemtentan i morse, sen åkte jag och Malva och lunchade med några av mina fina vänner från föräldragruppen. Jätte trevligt, som vanligt. Vi gick en vända sen i centrum, Malva fick en mössa till våren och så handlade jag middagsmat till mig. Hem och fixade det sista rent praktiskt med tentan som jag senare skickade in. Känns riktigt skönt att ha det gjort, nu väntar vi bara på ett bra resultat

Ikväll ska jag ha egentid. Micke jobbar ikväll. Och det ska bli så skönt att bara få göra ingenting. Malva har nu somnat för kvällen och kommer säkert att sova. Jag har köpte entrecoté som jag snart ska äta. Jag är verkligen tokig i kött. Jag skulle nog aldrig klara av att bli vegetarian. En del annat skulle man väl kunna ge upp, men en underbar rosa köttbit, det slår det mesta. Så det fick det bli idag. Så snart blir det middag för mig. Tillsammans med ett glas cider. Sen ska jag bara sjunka ner i soffan och njuta av tystnaden. Har jobbat intensivt hela veckan med tentan och veckan innan dess var det sjukdomar som spökade, både för mig och Malva. Så ska bli skönt att få en kväll där jag egentligen inte gör någonting.

På tal om något helt annat. Jag skulle skjutsa Micke till Älta igår, han skulle på hembesök. Eftersom jag inte varit speciellt mycket i Älta, i princip ingenting, så lånade vi min brors GPS. Det var ingen bra idé. Vi hamnade mitt ute i skogen, på en väg som var lika bred som bilen och helt plötsligt satt det en bom framför oss. Micke och jag bara vred oss i skratt. Efter att jag fick backa ungefär 2 km och Micke en gång gräva loss oss så kom vi till sist ut. Så här i efterhand skrattar vi med åt det hela. Men ett tag, när vi varken kom framåt eller bakåt, så var det faktiskt lite jobbigt.

 

Börjar tröttna

Jag kan stå ut med det mesta. Jag försöker se det positiva i saker och ting. Inser att det oftast är övergående, att det löser sig. Men nu börjar jag tröttna. Jag är så fruktansvärt trött på SNÖN! Det verkar aldrig sluta snöa. Det känns helkonstigt att det bara är 4 månader till midsommar. Tanken går liksom inte ens att greppa, att vi om bara 4 månader ska gå barfota i gräset, dansa kring stången och äta jordgubbar. Det känns som att vi aldrig kommer att komma dit. Det känns som att vi hamnat i en istid, som att vi kommer leva i en igloo resten av våra liv. Jag har försökt se framåt, se ljuset i tunnel, försöka njuta av de få solglimtar som faktiskt ges, men just nu känns de alldeles för få. Idag blev jag till och med frestad på riktigt. Jag gick in och sökte efter en sista-minuten-resa till familjen om ett par veckor. Det skulle vara så underbart, att få känna värme, se solen och bara vara ett tag. Även om det kanske inte vore det smartaste, så är jag nästan villig att plocka av sparpengarna bara för att få lite sol och värme.

Igår var det alla hjärtans dag. Vi har aldrig firat den speciellt, försöker att tona ner alla såna där kommersiella högtider. Blir gladare om Micke tänker lite extra på mig en helt vanlig dag istället. Gårdagen spenderade vi på närakuten, i två olika omgångar. Malva var sämre igen igår, och hade fått en hemsk hosta. Så till slut kom vi till en läkare. Malva hade en hel del slem i luftrören, men i alla fall ingen lunginflammation. Hon fick hostmedicin mot det, hoppas det hjälper oss alla, så hon får sova på nätterna om inte annat. Dessutom hade hon dubbelsidig öroninflammation. Igen. Det var bara 2 månader sen sist. Är lite bekymrad över detta, hoppas hon slipper bli öronbarn, som sin mor. När vi åkte från läkaren stannade vi till vid ICA. Finns apotek där så vi hämtade ut medicin. Sen fick Malva en baddocka. Inte så mycket för att det var alla hjärtans dag, utan mera för att hon varit så duktig hos doktorn och för att hon behövde lite annat att pyssla med hemma, för att hålla humöret uppe. Micke och jag köpte oss varsin Valentinbakelse, lite kan man ju unna sig i alla fall.

Fast i snöovädret

Idag är vi fast i snön, precis som så många andra. Även om vädret nu är riktigt fint, med solsken och att snön har lättat, så var det annat i morse. Att Micke skulle komma iväg till jobbet var inte ens att tänka på. Bussarna var inställda, och att gå hade tagit timtal. Som tur var kunde han jobba hemma idag. Så vi har kunnat vara hemma och mysa med familjen. Ganska skönt eftersom jag inte är helt hundra, även om jag känner mig mycket bättre. Dessutom har Malva blivit sjuk, hon har hög feber och är ordentligt förkyld. Som tur är så är hon fortfarande ganska pigg, men lite märker man ju på henne att hon inte är helt pigg. Och det gör så ont i mammahjärtat när hon inte är bra. Nog för att jag själv varit dålig, men det kan jag stå ut med. När hon är dålig däremot så känns det även hos mig. Konstig känsla det där, men de som har egna barn förstår nog.

Igår var vi och lekte med kusin vitamin. Såhär inpackad var Malva när vi skulle gå därifrån i snöstormen.

Tröttsam sjukdom…

Jag är sjuk. Lungsäcksinflammation. Och det allra värsta är att jag mår ganska ok, så länge jag bara sitter still. Det småvärker lite grann när jag andas, men det fungerar. Jag kan stå ut med det. Men, så fort man är uppe och går, rör sig osv så ökar smärtan och blir jobbigt. Jobbigt, intensiv och plågsam. Det gör ont i buken, på vänster sida och jag blir andfådd. Tydligen också vanligt symptom på denna mindre trevliga sjukdom.

Så jag sitter här hemma och känner mig ganska pigg. Vill komma ut i solen, upp och röra på mig tills jag inser att det gör för ont. Skit också.

Imorgon har jag egentligen skola. Men finns ingen möjlighet att jag klarar av att ta mig dit. Det kanske skulle funka när jag väl var där, men att ta mig dit och hem går nog inte. Så imorgon ska jag försöka att ensam ta hand om en 16-månaders när jag knappt kan gå, inte böja mig och helst inte bära. Och helst samtidigt lyckas plugga lite.

Det där blåa “skalet” runt lungan, det är där min inflammation sitter. Och efter som man måste andas (svårt att undvika) så trycker lungsäcken mot revbenen. Och då gör det ont

Att visa lite för mycket

Jag har massor att skriva om. Det kommer dock enbart att bli kort, pga. flera anledningar. Den främsta är att jag inte mår helt ok pga. en lungsäcksinflammation. Efter tio timmar på akuten och några feldiagnoser på vägen fick jag till sist bekräftat att den helt otroligt jobbiga smärtan berodde på detta.

I söndags såg vi/jag (micke somnade lite på soffan så han missade en hel del) Wallanderfilmen som gick på fyran. Den var helt ok men jag gillar inte riktigt Wallanderfilmerna. Dels beror det på avsaknaden av intressanta karaktärer. Wallander själv är en ganska tråkig gubbe, han är inte spännande eller intressant som Beck eller Gunvald. Inte heller är han så tråkig att han blir intressant, som kommissarie Gren i Roslund / Hellströms fantastiska böcker, som för övrigt håller ska bli filmade. Känns som något som kan ersätta, och t.om. bli bättre än Beck.
Men Wallander, han är mest tråkig. Ingen karisma, ingen attityd, ingenting. Och andra färgstarka karaktärer (tänk grannen i Beck) saknas också.

Dessutom så är Wallanderfilmerna så förutsägbara. En bit in i filmen ges man alldeles för tydliga ledtrådar som gör att man hinner lista ut vad som hänt/vem som ligger bakom attentatet/vem som är mördaren. Det är såna där små, korta konsekvenser som filmaren försöker smyga i för att lämna små, nästan osynliga spår. Men det görs alldeles för tidigt. Detta gör att man när det är 45 min kvar av filmen bara sitter och väntar på upplösningen, som man redan listat ut. Jag vill ha ett händelseschema som ändras, när man tror att man listat ut allt så inser man hur fel man hade, att den man trott var boven hela tiden hade ett vattentätt alibi osv. Vi behöver lite spänning i vardagen, om det så handlar om söndagsfilmen på fyran. Inte filmer där man halvvägs in listar ut det (inte längre så spännande) slutet

Bra dagar.

Vissa dagar känns helt enkelt bättre än andra. Idag är en sån dag. Vi har haft mysig morgon och förmiddag med familjen, ska iväg och shoppa tillsammans och äta lammstek till middag, som jag älskar. Sen ska vi fira en vän som fyller år, väldigt trevligt. Helt enkelt en mycket trevlig, bra dag. En sån där dag som man önskar kunde vara lite längre, att det inte skulle bli vardag så fort igen. Men man får passa på att njuta av de små ögonblicken. Nu ska jag ta en varm, lång dusch. Vardagslyx för en småbarnsmamma.

Fina fredag

 

Titta! Ser ni! Tulpaner! Helt underbara. Vita med ljust rosa kanter, så otroligt mycket vårkänslor. Det spelar ingen roll att det snöade idag, jag hade ändå såna vårkänslor idag. När jag åkte hem från skolan sken solen, snön hade börjat smälta och jag kom hem till världens sötaste och gladaste lilla tjej som haft en jätte bra förmiddag hos mormor och morfar.
Sen när vi åkte och handlade köpt mamma de här superfina tulpanerna till mig och då var ju vårkänslorna verkligen på plats.

Idag när jag bläddrade igenom dagens metro så låg ju fokus i första hand på situationen i Egypten, vilket inte är så konstigt. Det som händer är både fint och sorgligt. Fint på så sätt att folket äntligen förhoppningsvis får sin demokrati. Sorgligt att det måste ske på så sätt att människor blir både sårade och dödade.
När jag bläddrade igenom artiklarna kom jag att tänka på ett samtal jag hade för några år sedan men en av våra präster i församlingen. Vi pratade om mitt politiska engagemang och de möjligheterna vi faktiskt har i det här landet. Han är uppvuxen i Ungern, i den dåvarande diktaturen, och sa att vi svenskar aldrig kommer att förstå hur lyckligt lottade vi är med den demokrati och det öppna samhälle vi har. Att de var något som han som yngre bara kunde drömma om. I ett land där man varken fick tycka och knappt tänka ordet demokrati. Jag brukar tänka på det där samtalet ibland, när sådana här saker sker i världen. Det är så lätt för oss att döma, tycka att folk handlar fel, men vi kommer aldrig kunna sätta oss in i deras situation. Så nästa gång kanske vi ska tänka efter en gång till. Och ta vara på det vi har. Demokrati och öppna samhällen är fantastiska.

Hemmastudier…

Det finns stora fördelar med att vara student. Jag får planera min tid själv, är hemma en hel del och har möjlighet att träffa min familj.

Strax kommer en vän på fika. Jag känner mig så oförberedd och ostrukturerad, jag har verkligen inget fika hemma. Jag som alltid brukar ha det. Men det här blev en liten spontan och snabb grej, så jag tror inte hon misstycker. Micke och Malva skulle ändå gå bort till ICA för att handla lite annat, så då får de i uppdrag att hitta lämpligt fika också. Fika från ICA.
Det är en av mina äldsta vänner som kommer förbi och just idag är jag tacksam för att det är just hon. Dels för att jag tycker så mycket om henne, och det var länge sen vi sågs nu. Men också eftersom jag faktiskt ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. När man bara ska vara hemma en hel dag så prioriterar inte jag att lägga massa tid på att göra mig snygg på morgonen. Dessutom badade jag med Malva på förmiddan, vilket resulterade inte bara i ett dränkt badrum utan också i en väldigt blöt mamma. Detta i sin tur ledde till frisyren “samla-allt-bakåt-en-knut”. Så ni kan tänka mer hur jag ser ut. Men just då är man väldigt glad för att det är just en sådan vän som kommer förbi. En vän som accepterar en för den man är, och som står ut med hur man ser ut, även om det just för dan inte är det mest charmiga man sett.

Skolbok och mitt bästa plugg-sällskap; Lindtkulor

Att somna på soffan…

…är inte jätte klokt sådär runt 6, halv sju på kvällen. Sen vaknar man ett par timmar senare, inte utsövd men åtminstone så pass utvilad att man har svårt att somna om.

Idag lyckades jag med fenomenet, även om jag till största delen försöker undvika det. Men efter en natt där dottern varit vaken alldeles för länge var energinivå låg, alldeles får låg. Somnade på soffan och vaknade senare, ganska långt senare. Försökte då lägga mig, på riktigt, för att sova, men det misslyckades. Så till sist jag gick upp, finns inget jag tycker är så jobbigt som att ligga och vrida och vända sig i sängen. Ska snart göra ett nytt försök, tar nog med mig senaste kursboken upp. Det brukar vara ett effektiv sätt att bli trött, även om man var pigg innan.

Åh, nu har jag kommit på vad jag längtar efter som mest, förutom våren. Jag vill ha tulpaner! Massvis med tulpaner, i härliga, våriga färger. Det ger i alla fall en viss känsla av att våren är på väg. Det blir nog till att snarast införskaffa tulpaner alltså. Vårkänslor i bukett.

Stad i ljus

Idag var staden snäll mot mig. Hon bjöd på sitt allra soligaste humör och solen värmde både staden och mig själv. Allting känns så mycket lättare då, när solen skiner. Det påverkar allting, man känner det på människorna omkring dig.

Jag passade till och med på att njuta lite av solen efter skolan. När tåget rullade in vid Gamla Stan passade jag på att gå av. Vandrade lite i gränderna, lite på måfå men ändå till den plats som staden ofta tar mig till, och speciellt när jag är i den delen av stan, Storkyrkan. Så enormt fin, inklämd mellan slott och hus, med så mycket historia i väggarna. Nu passade jag på att gå runt lite extra, såg hur fin hon hade blivit sen renoveringen i samband med förra sommarens bröllop. Sedan satte jag mig ner och bara andades in lugnet som råder där inne. En välbehövlig paus från omvärlden, för att samla lite kraft.

Att välja sin väg…

Jag har i min blogg valt att vara ganska allmän. Varför vet jag egentligen inte. Man kanske inte vill vara alltför privat, vill behålla vissa delar av sitt liv för sig själv, inte utelämna sina nära och kära för mycket. Jag är sparsam med bilder, dels för att jag är så otekniskt och inte har tålamod till att ladda upp några, men också för att nog vill behålla vissa bitar privat.
Kanske är man också allmän, för att det egentligen är lättast så. Det är enklare för en själv att skriva om att man ätit makaroner till middag än att gå in på djupet. Framför allt för mig. Jag är bra på att bygga fasad. Jag vill så mycket, och samtidigt ingenting. Jag vill ut i världen, leva med fart och fläkt, och samtidigt vill jag inget hellre än att stänga inne mig i min egen lilla värld, dit inte många människor har tillträde. Det är enklast så, man behöver inte bli rädd, sårad och ledsen. Man behöver inte anstränga sig.

Men hur kul är det egentligen att läsa en sån blogg? Vem bryr sig egentligen om vad jag äter till middag, vilken buss jag åkte till skolan, eller vad vi gjorde i helgen?

Jag vill vara mera öppen, men samtidigt inte visa för mycket. Jag är orolig för vad andra ska tycka, men framför allt vad jag själv ska tycka. Ingenting påverkar mig så mycket som mina tankar om mig själv. Så har det varit så länge jag kan minnas, ända sedan jag var riktigt liten. Man säger ju att det är vanligt just hos tjejer, det där med krav och tankar om sig själv. Jag känner ändå att jag jämfört med många av mina tjejkompisar i mångt och mycket alltid tyckt väldigt bra om mig själv. Kanske till och med varit stolt över mig själv. Vilket man som ung tjej inte heller tillåts vara. Då anses man vara kaxig.

Just nu längtar jag något enormt efter våren. Jag vill se solen, höra snön smälta och se en blå och ljus himmel igen. Det här gråa, mörka, hemska kväver mig. Det här är en tung period för mig, så har det alltid varit, den här tiden på året. Jag behöver ljus, värme, d-vitamin och grönt gräs. Det lugnar min själ och hjälper mig att se klarare, gör det lättare att andas. Som jag längtar efter våren. Just nu försöker jag hela tiden att blicka framåt. Det datumet som etsat sig fast är den 20 april. Av två anledningar. Det ena för att jag då förhoppningsvis lämnar in en färdigskriven C-uppsats, mitt examensarbete. Den andra för att jag då får en lång och välbehövlig paus tillsammans med min familj. Vi åker till landet och firar påsk. Som jag älskar att vara där. Få andas frisk luft, höra fågelsång och bara få njuta av att umgås med de som betyder mest. Och då, den 20 april, är det förhoppningsvis vår. Även om det idag känns väldigt långt dit, när jag nu sitter och ser ut på en mörk, kall och svart kväll.

Mardrömmar och sömnlöshet

Jag vet att Micke och jag i mångt och mycket är väldigt välsignade när det gäller våran dotter. Visst har hon sina dagar, precis som alla vi andra, men på det stora hela är hon en underbart glad liten tjej och det mesta med henne har varit lätt. Under 16 månader har hon egentligen bara varit sjuk två gånger, om man inte räknar med små förkylningar, men det får ju alla barn. När hon var 7 månader fick hon vinterkräksjukan och blev inlagd på sjukhus, med dropp och allt. Och nu i julas var det dubbelsidig öroninflammation och till det förkylningsblåsor i munnen och på läpparna.

Och vi är tacksamma över att hon är en sån enkel unge. Visserligen beror det säkert till viss del på att hon alltid har fått hänga med oss överallt, från det att hon var liten. Hon har varit med på jobbet, på utflykter, på läger på Gotland och mycket mer och jag tror att det faktiskt har hjälpt till att vi har en unge som älskar människor, oftast är glad, kan sova var som helst och som är lätt att ha med.

Men trots det går det inte alltid som man tänkt. Ikväll flöt allt på jätte bra. Vi hade varit hos mina föräldrar och ätit middag. Malva var supersnällt, åt jätte bra av mormors fiskgratäng och busade runt. Blev lite trött, vi packade ihop oss och gick hem. Runt halv åtta somnade hon i sin säng, på mindre än 5 minuter var det tyst där inne. Micke och jag kunde njuta av Solsidan i lugn och ro, roligt som vanligt. Jag behövde det, bara sitta ner och slöa i soffan lite, eftersom jag hela dan känt mig lite småförkyld.
Sen skulle vi då börja med min skoluppgift som ska in imorgon. Jag tycker att jag har jobbat på riktigt bra med boken, läst allt som ska läsas och nu skulle bara frågorna besvaras, 1-2 A4 sidor, inga problem. Efter tio skrivna rader vaknar Malva. Världens vrål. Vi tänkte inte så mycket på det, det kan hända ibland på kvällen och oftast räcker det med att man går upp och stoppar om henne och ger henne nappen. Men självklart inte ikväll, när vi skulle skriva. Antagligen hade hon drömt mardrömmar eller nått för hon var helt otröstlig. Bara grät, grät och grät och vi prövade verkligen allt, Vi gick, vi vaggade, vi klappade, vi låg bredvid i våran säng, vi gav välling. Flera gånger höll hon på att somna om, men det slutade alltid med att hon började storgråta igen.

Micke håller just nu fortfarande på och försöker få henne att sova. Gråten har minskat, men lite grann låter hon. Och här nere sitter jag, och börjar bli trött som jag vet inte vad. Känner att jag verkligen behöver sova, förkylningen bråkar och halsen känns irriterad. Men samtidigt, så är skoluppgiften kvar att göra. Hoppas innerligt på att hon snart somnar så vi i alla fall kan göra en del ikväll, så får vi ta lite imorgon innan det är dags att åka.

Det är kvällar som dessa man får tänka på att hon egentligen är ett väldigt enkelt och lätt barn vi har att göra med. Finns ju de som har det mycket värre. Men det skulle ju inte göra något om hon somnade just nu

Vårt fredagsmys…

… som så många andras fredag är våra fredag heliga. Jag gillar verkligen fredagar, även om lördagar för mig är ännu bättre, framför allt om Micke har ledig helg.
Men, tillbaka till fredagen. Vi äter alltid middag tillsammans, hela familjen. Det är supermysigt att sitta vid köksbordet, prata igenom dagen och skratta och äta tillsammans. Idag blev det Tacos. Var supersugen på det idag, trots att vi åt det förra fredagen också. Men innan dess var det länge sen, så var väl därför det kändes så bra igen. Efter maten så leker och myser vi med Malva. När hon börjar bli trött, vilket oftast inträffar någon gång mellan sju och halv åtta så blir det pyjamas och tandborstning innan mamma får en puss och kram och sedan går hon upp med pappa, får välling i sängen och somnar oftast ganska fort.

Sedan fortsätter våran kväll. Vi ser på Lets Dance, så mycket Svensson är vi. Under den här våren har vi börjat med en ny vana. Vi har börjat testa oss igenom Ben & Jerrys sortiment med glass. Varje fredag tar vi fram en ny smak och så delar vi på en bägare. Smaskigt värre, även om det har varit lite varierande mellan smakerna. Nedan följer en snabb recension av de smaker vi hittills testat. Det är mina åsikter, men tror att vi faktiskt har varit ganska överens Micke och jag.

 

Fairly Nuts:
Karamellglass med rejäla bitar av kanderade nötter och virvlar av krämig kolasås

OJ, vilken supergod glass! Både Mickes och min favorit. Supergod glass, utan att bli för söt och sliskig, och de kanderade mandlarna är så goda. Det här är definitvit våran favorit. Även jag, som inte är en väldigt stor favorit av glass kände när den var slut att jag gärna hade tagit lite till. Extra plus för att den är rättvisemärkt.

Betyg:

 

 

Vecka två blev det denna:

Strawberry Cheesecake
Jordgubbscheesecake-glass med fylld med massor av jordgubbar och ett virrvarr av krossade kakor

Nja, den här var inte lika bra. Glassen var helt ok, tycker att den kunde ha smakat mera jordgubbe dock. Det som gjorde att jag blev skeptisk var kaksmulorna, de tog över för mycket i smak och konsistensen blev konstig. Dock var det gott med de stora jordgubbsbitarna, så det drar upp betyget något.

Betyg:

Vecka tre blev det denna:

Baked Alaska
Vaniljglass med flödande virvlar av marshmallows och smaskiga isbjörnar av vit choklad.

En bra glass. Själv vaniljglassen hade en bra smak och det passade bra med marshmallows och vit choklad till. Dock blev den lite söt, det hade nog varit bättre om det varit lite mindre marshmallows och lite mindre vit choklad. Men väldigt god smak.

Betyg:

Och slutligen, ikväll har vi mumsat på denna:

Phish Food
Chokladglass proppad med sega marshmallows, kolasås och chokladfiskar

God glass och perfekt om man gillar choklad. Mycket chokladsmak på glassen, så där passade marshmallows och kolasås bra till som gjorde det hela lite sötare. Mycket mäktig, vi orkade inte hela, trots att vi delade på en. Goda chokladfiskar. Extra plus för att den är rättvisemärkt.

Betyg:

 

Det var det hela hittills. Om en vecka är det dags att prova ny smak. Tipsa gärna om vilken som är eran favorit

Sköna söndag

Har haft en riktigt bra söndag. Micke jobbade större delen av dan så det här har Malva och jag hittat på:

* Busat och lekt med kusin-vitamin hemma hos honom. Sötare ungar än de där två får man leta efter Sen fick barnen mat och så på med ytterkläder och ner i vagnarna så att…

*Sofie och jag kunde ta en riktig långpromenad.Barnen sov till och från. Vi var ute i ett par timmar och knatade, hittade snyggt tyg till nya köksgardiner till de och kollade på lite annat smått och gott. Avslutade på ICA där jag handlade extra god middag till Micke och mig, kände för lite extra gott idag.

* Gick hem till mormor och morfar där vi blev kvar ett tag. Malva busade som vanligt runt och det är så kul att se den glädjen hos henne när hon får leka med mormor och morfar. Sen stannade Malva där medans jag åkte och hämtade Micke.

* Vi kom hem, Malva fick mat, lite lek och sen blev det sängen och välling. Micke nattade henne medans jag började med våran mat. Lagom tills Malva somnat var maten klar

* Vi avnjöt entrecoté och pommes framför Solsidan, skrattade gott och mös i soffan. Sen avslutade vi med chokladmousse- och passionspannacotta-tårta, samma som vi hade på vårt bröllop. Supersmaskigt och det var jätte skönt att ha en vuxenkväll tillsammans bara vi två. Det behövs inför veckan som komma skall. Mycket plugg för min del och tiden tillsammans bli begränsad. Nu väntar strax sängen. Hoppas eran söndag varit lika bra som min.

Underbara lördagsmorgon

Idag vaknade Malva tidigt. Alldeles för tidigt för att det ska vara mänskligt. Redan 04.30 slog hon upp sina blåa ögon och ropade från sitt rum: PAPPA! MAMMA! Underbara unge, men kanske inte just halv 5 en lördagsmorgon.
Hur som haver var Micke snäll nog att låta mig sova vidare, jag behövde detta efter gårdagen.
Halv 9 blev jag väckt av mina två raringar. Mamma! HEJ! sa Malva och sen låg vi ett tag och hade kram och pusskalas, hur mysigt som helst.

Efter en stund började både Micke och Malva känna sig trötta, så nu ligger de och sover. Och jag har haft en superskönt morgon, alldeles ensam. Jag älskar den tystnaden som är i huset på morgonen. Resten av familjen sover, till och med hunden. Jag har suttit i lugn och ro och ätit frukost, läst tidningen på nätet och bara tagit det lugnt. Nu tar jag en kopp te innan jag ska ta en lång varm dusch. Helt underbart.

Idag blir det nog mest till att försöka fixa lite här hemma. Efter en veckas tid med magsjuka så är det lite som måste ordnas. Jag ska se till att alla kartonger med julsaker kommer ut i förrådet och försöka städa av lite grann här hemma. Sen försöker vi nog komma ut hela familjen en stund. Är sugen på Tacos till middag, det var länge sen. Så blir nog en promenad bort till ICA för att handla lite. En perfekt, lugn och härlig lördag. Underbart.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

…och idag är en sådan dag.
Istället för att Micke åker till stan med Kristoffer för att gå på bio och jag och Sandra kan ha mysig tjejkväll så blir vi alla hemma. Magsjukan har bråkat med våran familj i veckan och jag som trodde att jag var bra vaknade i morse och mådde pyton, igen. Så ikväll blir det till att vara hemma och kurera oss. Kvällen får väl spenderas framför tv:n, och sen tidigt i säng för att hoppas på att jag mår bättre när jag vaknar imorgon. 

Malva är just nu hos mormor. Även om man är sjuk måste man ju trots allt plugga, så hon var snäll nog att ta dit lillbusan några timmar. Egentligen hade jag mest behövt ligga och vila, men lite grann har jag i alla fall kunnat läst. Får hoppas på en bättre morgondag.

Annars har skolan dragit igång på riktigt nu. Och det känns verkligen att det är annorlunda nu, när jag ska skriva uppsats på C-nivå. Mycket att läsa, mycket mer att göra och fullspäckade dagar. Skönt i alla fall att Micke är hemma med Malva och att vi i övrigt har världens bästa mormor och morfar som hjälper oss så mycket.

Jag och min dammsugare

  Jag har en något komplicerad relation till min dammsugare. Eller snarare till dammsugare i allmänheten. Den är väldigt tvetydligt, denna märkliga relation.
Å ena sidan fullkomligt avskyr jag min dammsugare. Jag tycker att det är världens jobbigaste maskin. För det första så gör den ju ALDRIG som man vill. När man vill att den ska svänga till vänster drar den åt höger, när man vill ha ut mera sladd så åker sladden IN istället och när man vill att den ska följa efter en och rulla framåt – sådär fint som dammsugare alltid gör i TV-reklam, så välter den jäkeln omkull eller vägrar flytta på sig. Och jag tycker att det är jobbigt att dammsuga, det är helt enkelt inte roligt.
Dessutom –ovanpå allt detta – så låter den som ett helt kärnkraftverk, och det är störande.

Och detta fenomen beror som sagt inte på min dammsugare. Jag har en fin dammsugare som vi köpte dyrt (visserligen vid ett öppningserbjudande, men billig var den då inte) och som anses vara en bra sak, som fått bra i tester och allt det där så det är ingen dålig sak. Dessutom är den tystaste som finns på marknaden.
Och som sagt, jag har precis samma förhållande till andra dammsugare, har ju ägt andra genom året samt dammsugit hemma hos mamma och pappa, på landet och andra ställen.

Samtidigt så fullkomligt älskar jag min dammsugare. Det blir så otrolig skillnad efter att man har dammsugit, hemmet blir helt annorlunda på något sätt. Varenda litet dammkorn, varje lite sten och minsta grus försvinner. Och det känns helt annorlunda efteråt. Det ger mig en känsla av belåtenhet, både med mig själv och med mitt hem. Hur som haver, imorgon kommer jag att ta tag i detta dammsugande igen. Jag vet att jag kommer att tycka det är skitjobbigt, att det är urtrist, att maskinen bara bråkar med mig och att det dunkar i hela huvudet av oljudet.

Men samtidigt kommer jag efteråt att känna mig så nöjd, både med mig själv och med mitt hem. Och denna känsla gör att det hela kommer kännas värt det. Lite grann som att plugga. Man går på föreläsningar och seminarium som inte alltid är de bästa eller mest intressant, men ändå, känslan när man klarat en tenta eller hemskrivning är en obeskrivlig belåtenhet och jag vet att jag kommer närmare mitt mål, en fullgjorde utbildning.
Eller ett rent och fint hem. Både är två väldigt bra saker som är värda att kämpa för. Oavsett jobbiga pluggdagar eller bråkande dammsugare.

Snart är det dags…

Jag kan knappt föreställa mig att jag börjar plugga igen om en vecka. Jag är nervös som en liten skolflicka, trots att det egentligen inte är så mycket att bry sig om. Jag kommer sakna min dotter, har redan ångest över att hon blivit så stor att hon inte ska vara hemma med mig längre, även om jag vet att hon kommer ha det jätte bra med sin pappa. Men det blir en stor förändring för mig. Det svåraste kommer nog bli att sitta kvar I skolan efter föreläsning eller seminarium, när jag vet att jag kan åka hem och vara med min familj. Men samtidigt behöver jag lugn och ro för att läsa, och det är inte alltid lätt att få hemma, med en 1åring. Samtidigt är jag lyckligt lottad, som inte går direkt tillbaka till ett heltidsarbete. Jag kommer fortfarande vara hemma mer än de allra flesta, och jag kommer att kunna göra saker med min familj vissa dagar också.

Malvas utveckling går enormt fort just nu. Hon pratar som bara den! Nya ord varje dag och vi har redan slutat räkna hur många hon kan, det är helt enkelt för många. Och hon förstår så mycket, och kan förklara vad hon vill; om hon är hungrig/trött/vill gå ut/sitta. Hon kan säga vad hon vill leka med; docka/nalle/pussel osv och hon talar om ifall hon har bajsat

Det känns skönt att hon börjar bli större, det är så mycket roligt som händer nu. Imorse hade vi disco I köket. Malva pekar på datorn och säger “dansa”, då sätter vi på musik och dansar allihop. Det älskar hon, hon skiner med hela ansiktet. Min fina lilla tjej, redan så stor.

Mitt 2010

 

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Fastade. Ingen läsk under hela fastan (inte heller söndagar som egentligen är undantagna) 40 dagar blev det.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga vad jag vet.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja. Sandra & Kristoffer fick underbart söta Axel i februari <3

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, ingen nära.

5. Vilka länder besökte du?
Räknas Gotland?

6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Lite mer inkomst i plånboken kanske. Mammaledig med lägstanivå ger inte direkt någon tjock plånbok.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
1 juni. Dagen då vi äntligen fick tillträde till vårt mycket efterlängtade hus.

8. Vad var din största framgång 2010?
Att lyckas intensivplugga och klara en tenta på 2.5 vecka.

9. Största misstaget?
Inget sådär som jag kan komma på direkt,

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har faktiskt hållit mig ganska frisk i år. Tror att det blev två förkylningar.

11. Bästa köpet?
Huset. Utan tvekan.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Huset.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att få vara hemma med min dotter, att vi äntligen lyckades köpa hus och att jag klarade tentan.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Hästen Plopp, Lilla Snigel osv. Barnsångerna vi sjunger på öppna förskolan.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare!

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Orkat mer.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Druckit mindre läsk och ätit mindre choklad, även om det mest blev sista halvan av året.

18. Hur tillbringar du julen?
Hemma, med min underbara familj. Även mormor & Morfar, Kusinen med familj samt hans mormor, morfar och morbror. Jätte skönt att få vara hemma

19. Blev du kär i år?
Absolut. Inte nykär, men kär i de jag har omkring mig.

20. Favoritprogram på TV?
Solsidan

21. Bästa boken du läste i år?
Dan Browns Den förlorade symbolen.

22. Största musikaliska upptäckten?
?

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
En fin dag med min familj. Att bara få vara med de och ta det lugnt.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Nope.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Grillade och åt tårta med de allra närmaste hos mina föräldrar

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att Malva sluppit vara sjuk på julafton

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Tajts och tunika

29. Vad fick dig att må bra?
Min familj, mina “gamla vänner” och mina nya fina vänner i föräldragruppen.

32. De bästa nya människorna du träffade?
Träffade de ju visserligen i slutet av 2009, men det var under 2010 vi lärde känna varandra och jag är så tacksam för det. Mina underbara fina mammavänner; Angelica, Linda, Susanne, Lynn & Caroline. Ni är fantastiska <3