Så oerhört stolt

Dagen har varit helt fantastisk. Eftersom jag behövde in till stan för att köpa en bok så passade Malva och jag på att ta en tur på stan efteråt. Efter besöket i bokaffären så gick vi ner till Jensens där vi skulle äta lunch.
Och jag blev så imponerad av min lilla tjej. Malva visade sig från sin allra bästa sida. Man ser ju liksom hur personal och andra som är där för att äta en god och lugn lunch tänker när det kommer in någon med ett barn i Malvas storlek. Man tror ju att här är en unge som kommer springa runt, låta, hälla ut mat på golvet, gråta och allt det där. Men inte Malva. Hon satt som en liten prinsessa i sin stol och åt av sin mat så himla duktigt. Jag behövde inte ens hjälpa henne och hon åt med god aptit. Så satt hon och småpratade, och tittade på folk runt omkring. Och det var nästan så man kände hur folk tittade på henne och verkligen förundrades över hur duktig hon var. Och när vi var klara sa hon till och med “tack för maten” till servitrisen. I den stunden så var mammahjärtat så oerhört stolt över min lilla tjej. Våran duktiga lilla flicka, som man inte behöver oroa sig över att ha med när man ska någonstans.
Efter lunchen gick vi en tur på stan, vi tittade i lite butiker och Malva satt så snällt i vagnen. Sen tog vi en mjukglass som vi delade på vid vattnet innan vi tog bussen (eller snarare bussarna) hem. Och hela tiden var hon så duktig. Inte ett ljud, trots att det med alla bussbyten och åkande tog ganska lång tid innan vi var hemma. Älskade underbara flicka, mammas stolthet, tack för att du är du.

Så mycket planer...

Som jag längtar efter den här sommaren. Vi ska ha långledigt, hela familjen tillsammans nästan hela sommaren. Det ska bli så skönt. Vi har en del planer på vad vi vill göra, vart vi vill åka och hitta på. I veckan ska jag försöka ta tag i planering lite grann. Det känns skönt att i alla fall ha lite struktur på hur vi ska ha det.

Ser även fram emot lite tid hemma. Att kunna fixa sånt man inte riktigt hinner annars. Jag ska få upp ett skrivbord så jag kan ställa upp symaskinen och sen sitta där och sy. Har en del saker jag vill fixa och göra, så det ska bli kul. Längtar efter att få jobba lite mer praktiskt och inte bara läsa, läsa, läsa. Jag längtar också efter såna där oplanerade dagar när man tar dagen som kommer. Åker och badar, grillar korv till lunch eller bara slappar inne med en film om det regnar. Och i år har vi så mycket semester att även sådana dagar kommer hinnas med. Inte vara massa dagar när man åker fram och tillbaka och ska hinna med så mycket. Men inte i år. Vi ska bara vara, ta hand om varandra och leka med våran prinsessa hela dagarna. Underbart.

Lyckodag

Vissa dagar känns allt så himla bra. Från början till slut. Idag har varit en sån där dag när man nästan har fått nypa sig i armen för att övertyga sig om att allt verkligen var på riktigt. Inget särskilt har egentligen hänt, men allt tillsammans har gjort att hela dan bara har varit perfekt.

Det började i morse med att Micke lät mig sova tills strax efter 8. Under tiden tog han hand om Malva, gav henne frukost och allt sånt där.När jag vaknade sken solen in i sovrummet och det kändes på en gång att dagen skulle bli bra. Vi gjorde oss i ordning hela familjen och medans Malva och jag gick till mormor och morfar för att låna skottkärran fixade Micke upp det sista av den gamla roten på framsidan. Sen åkte Micke och Malva och träffade en vän och hans son medans jag spenderade fyra underbara timmar med att pyssla i trädgården, snacka om underbart. I lung och ro fick jag tid att pyssla, fixa med rabatter och äntligen kom min underbara ros på plats, som har övervintrat hos mamma och pappa. Nu ser vi fram emot många stor fantastiska blommor. Ända sedan jag såg den rosen har jag varit helt inställd på att en sån ska jag ha. Gissa om min lycka var gjord när jag hittade en i höstas på den lokala plantträdgården, och dessutom till 70% rabatt? Den är så fin, så fantastiska blommor. Dessutom hittade jag ett exemplar på stam, ännu bättre.

Sedan kom Micke hem och vi fixade det sista ute medans Malva sov. Lagom tills hon vaknade åkte vi och handlade. Skönt att fylla på förråden.
Väl hemma hade vi grillpremiär. Ingenting smakar så gott som grillat, det är underbart. Medans Micke sen la Malva fixade jag en liten överraskning som vi mumsade på under kvällen. En helt och hållet perfekt dag, i alla dess former. Solen, maten, sällskapet, trädgården och chokladen. Den kunde knappast varit bättre.

Tillbaka till livet igen

Det har stått still här. Alldeles för länge, helt still. Men det beror endast på uppsatsen. Hela livet har ägt rum, snurrat och varit runt uppsatsen. Nu är den i alla fall inlämnad sen ett par veckor och på måndag blir det opponerad (granskad) av min klasskamrater. Ingen återvändo liksom. Nu är det snart klart. Förhoppningsvis. Men jag känner mig säker, även om det säkerligen finns lite småfel här och där, men det gör det i allas. Men det känns bra i alla fall. Helgen kommer spenderas med att gå igenom den en sista gång, korrekturläsa (igen) och sen vad jag kan hitta. Som förberedelse till måndag. 

Annars ligger mycket av mitt fokus just nu på min trädgård. Den kanske inte är så stor, men det är min. Och jag tycker om den. Massor. Jag har oändliga planer, och är riktigt stolt över mig själv och Micke för allt det jobb vi hittills lagt ner på den. Man kan säga så här, att de som bodde här innan oss hade inte trädgårdsskötsel som sitt största intresse. När vi flyttade in förra sommaren började vi med att totalt rensa bort i princip allt. Vi slet med stora, taggiga rosor, som bara vuxit vilt. Enorma rötter, gamla lampor och annat slet vi upp. Idag ser det inte ut som samma ställe. Jag har gjort en helt underbar perennrabatt, och det är en sån häftig känsla att varje liten växt är utvald av mig och de känns nästan lite som mina bebisar. Flera gånger i veckan går jag där och tittar på de, drar upp om det kommer nått ogräs och sköter om de. Och jag mår så bra av det. Det är för mig världens bästa terapi och ger mig sinnesro. Mina rabatter, och mina väl utvalda blommor. Just nu håller jag på och gör i ordning ett hörn vid vårt staket. Det ligger lite halvtrist, gräset har svårt att växa där och det ser lite trist ut. Så jag bestämde mig för att sätta ett löjtnantshjärta där istället. Löjtnantshjärta är barndom för mig. Jag växte upp i en liten, men väldigt mysig radhusträdgård. Mina föräldrar hade lagt mycket tid på att få den fin och det var verkligen mysig. Och i en rabatt hade vi flera stora löjtnantshjärtan. Och jag älskade de buskarna. Var fascinerad av blommornas form, att de nästan inte såg riktiga ut. Så ända sedan dess har jag velat ha en. Och häromdan fick vi en broschyr från en plantträdgård en bit härifrån. De hade löjtnantshjärtan, röda dessutom. En färg jag inte sett på dessa. Men riktigt fin var den. Så jag tog med mig mamma dit och mitt i ösregnet vandrade vi runt på plantträdgården och jag valde ut det kraftigaste och finaste exemplaret. Så nu hoppas jag hinna få klart rabatten imorgon. Sen återstår det bara för den att växa och bli riktigt fin.
Även en myskmalva fick följa med hem och Malva hjälpte mig plantera den. Jag berättade för henne att det var hennes egen blomma och hon blev mäkta stolt. "Malvas" sa hon och sken som en sol. Sen skulle hon hämta vattenkannan och ge den vatten, men jag sa att det kunde vi vänta lite med. I helgen kanske det blir lagom att vattna hennes blomma. Hennes egen lilla blomma.