söndag 18 september 2011

Ett tal till min bror och hans fru

 

Igår var den stora dagen då min bror och hans Sofie gifte sig och vi välkomnade Sofie in i familjen Gyllstedt. Hela dagen var så lyckad, med ett vackert brudpar som strålade ikapp.
Under middagen höll jag tal till min bror och hans Sofie.

 

Thomas.
När du var nästan fem år gammal, så föddes jag, din lillasyster. Vi är två syskon som knappast kan vara mera olika. Du är lång, smal och brunhårig, medans jag blev kort, knubbig och ljus.
Du gillar att spela fotboll och golf, jag springer knappt för att hinna med bussen. Du gillar teknik och nya prylar, själv är jag glad så länge sakerna fungerar. Jag gillar att baka, du gillar att äta det jag bakar.
Men trots att vi är så olika, så har vi följt varandra genom livet.

När vi var små och gick på samma dagis, så tog du alltid hand om mig. Om jag hade gjort mig illa eller var arg på en fröken, och stod och grät vid grinden till småbarnsavdelningen så kom du alltid förbi och tröstade mig.
När vi var ute med båten på somrarna, så lekte du alltid med mig och läste för mig på kvällarna.

När jag skulle gå påskkärring tillsammans med en kompis när jag var 8-9 år, och hon aldrig dök upp, så gick du med mig istället. Även om du inte vågade klä ut dig och ringa på hos folk så cyklade du 10 meter bakom mig och jag slapp gå ut själv.

Att ha en äldre bror var självklart inte alltid roligt. Hur jag än försökte spara på mitt lördagsgodis och till och med ställde undan det som var över, så var det på något sätt alltid slut när jag kom hem från skolan på måndagen.

Vi har följts åt. Jag flyttade efter dig till Utgårdsvägen och när vi flyttade därifrån till Söderby tog det inte många månader innan ni kom efter. Våra två små busungar föddes med knappt tre månaders mellanrum och är nu de allra bästa vänner.
Thomas, du är en fantastisk bror, son, pappa & vän, och vi är många som är glada över att ha dig i våra liv.

Några ord om dig och dina kärlekar:
Det har ju funnits några stora kärlekar i ditt liv.
Den första är fisket. Jag vet inte hur många bilder det finns av dig i fotoalbum hos mamma och pappa där du visar dina storfångster. Men många är de i alla fall. 

Den andra är fotbollen. Att spela fotboll, att titta på fotboll. Så länge det är fotboll. Och jag tror även att vi snart kommer se dig som tränare vid en fotbollsplan när Vincent ska spela.

Och så den tredje. Ni finns alltid där för varandra, har gemensamma intressen och låter på telefon som om ni redan varit gifta i flera år. Självklart pratar jag då om Thomas och Stefan.

Och sen kom ju du Sofie. Du & Thomas hittade varandra direkt och även om det var lite mystiskt där i början och man undrade vem det var han gömde där hemma hos mamma och pappa , så insåg vi att ju mer vi lärde känna dig att du vilken fin tjej du är och vi är så glada över att få ha dig i våran familj. Ni är lika på många sätt och kompletterar varandra. Och det är bra att du finns där och kan bromsa lite ibland, när min brors välkända humör gör sig påmint.

Thomas & Sofie; Idag är eran dag. Minns den i resten av era liv. Den glädje och kärlek ni delar kommer att bära er framåt. Minns även den här dagen i stunder då det känns tungt, glöm aldrig den känslan ni hade idag. Eran kärlek är stark och kan klara allting, så länge ni inte glömmer bort varandra.

Så därför tänkte jag att vi nu skålar för brudparet.
Thomas har äntligen fått sitt största napp och Sofie har gjort ett jätteklipp.