Jag kan knappt föreställa mig att jag börjar plugga igen om en vecka. Jag är nervös som en liten skolflicka, trots att det egentligen inte är så mycket att bry sig om. Jag kommer sakna min dotter, har redan ångest över att hon blivit så stor att hon inte ska vara hemma med mig längre, även om jag vet att hon kommer ha det jätte bra med sin pappa. Men det blir en stor förändring för mig. Det svåraste kommer nog bli att sitta kvar I skolan efter föreläsning eller seminarium, när jag vet att jag kan åka hem och vara med min familj. Men samtidigt behöver jag lugn och ro för att läsa, och det är inte alltid lätt att få hemma, med en 1åring. Samtidigt är jag lyckligt lottad, som inte går direkt tillbaka till ett heltidsarbete. Jag kommer fortfarande vara hemma mer än de allra flesta, och jag kommer att kunna göra saker med min familj vissa dagar också.
Malvas utveckling går enormt fort just nu. Hon pratar som bara den! Nya ord varje dag och vi har redan slutat räkna hur många hon kan, det är helt enkelt för många. Och hon förstår så mycket, och kan förklara vad hon vill; om hon är hungrig/trött/vill gå ut/sitta. Hon kan säga vad hon vill leka med; docka/nalle/pussel osv och hon talar om ifall hon har bajsat 
Det känns skönt att hon börjar bli större, det är så mycket roligt som händer nu. Imorse hade vi disco I köket. Malva pekar på datorn och säger “dansa”, då sätter vi på musik och dansar allihop. Det älskar hon, hon skiner med hela ansiktet. Min fina lilla tjej, redan så stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar