Jag och min dammsugare

  Jag har en något komplicerad relation till min dammsugare. Eller snarare till dammsugare i allmänheten. Den är väldigt tvetydligt, denna märkliga relation.
Å ena sidan fullkomligt avskyr jag min dammsugare. Jag tycker att det är världens jobbigaste maskin. För det första så gör den ju ALDRIG som man vill. När man vill att den ska svänga till vänster drar den åt höger, när man vill ha ut mera sladd så åker sladden IN istället och när man vill att den ska följa efter en och rulla framåt – sådär fint som dammsugare alltid gör i TV-reklam, så välter den jäkeln omkull eller vägrar flytta på sig. Och jag tycker att det är jobbigt att dammsuga, det är helt enkelt inte roligt.
Dessutom –ovanpå allt detta – så låter den som ett helt kärnkraftverk, och det är störande.

Och detta fenomen beror som sagt inte på min dammsugare. Jag har en fin dammsugare som vi köpte dyrt (visserligen vid ett öppningserbjudande, men billig var den då inte) och som anses vara en bra sak, som fått bra i tester och allt det där så det är ingen dålig sak. Dessutom är den tystaste som finns på marknaden.
Och som sagt, jag har precis samma förhållande till andra dammsugare, har ju ägt andra genom året samt dammsugit hemma hos mamma och pappa, på landet och andra ställen.

Samtidigt så fullkomligt älskar jag min dammsugare. Det blir så otrolig skillnad efter att man har dammsugit, hemmet blir helt annorlunda på något sätt. Varenda litet dammkorn, varje lite sten och minsta grus försvinner. Och det känns helt annorlunda efteråt. Det ger mig en känsla av belåtenhet, både med mig själv och med mitt hem. Hur som haver, imorgon kommer jag att ta tag i detta dammsugande igen. Jag vet att jag kommer att tycka det är skitjobbigt, att det är urtrist, att maskinen bara bråkar med mig och att det dunkar i hela huvudet av oljudet.

Men samtidigt kommer jag efteråt att känna mig så nöjd, både med mig själv och med mitt hem. Och denna känsla gör att det hela kommer kännas värt det. Lite grann som att plugga. Man går på föreläsningar och seminarium som inte alltid är de bästa eller mest intressant, men ändå, känslan när man klarat en tenta eller hemskrivning är en obeskrivlig belåtenhet och jag vet att jag kommer närmare mitt mål, en fullgjorde utbildning.
Eller ett rent och fint hem. Både är två väldigt bra saker som är värda att kämpa för. Oavsett jobbiga pluggdagar eller bråkande dammsugare.