Börjar tröttna

Jag kan stå ut med det mesta. Jag försöker se det positiva i saker och ting. Inser att det oftast är övergående, att det löser sig. Men nu börjar jag tröttna. Jag är så fruktansvärt trött på SNÖN! Det verkar aldrig sluta snöa. Det känns helkonstigt att det bara är 4 månader till midsommar. Tanken går liksom inte ens att greppa, att vi om bara 4 månader ska gå barfota i gräset, dansa kring stången och äta jordgubbar. Det känns som att vi aldrig kommer att komma dit. Det känns som att vi hamnat i en istid, som att vi kommer leva i en igloo resten av våra liv. Jag har försökt se framåt, se ljuset i tunnel, försöka njuta av de få solglimtar som faktiskt ges, men just nu känns de alldeles för få. Idag blev jag till och med frestad på riktigt. Jag gick in och sökte efter en sista-minuten-resa till familjen om ett par veckor. Det skulle vara så underbart, att få känna värme, se solen och bara vara ett tag. Även om det kanske inte vore det smartaste, så är jag nästan villig att plocka av sparpengarna bara för att få lite sol och värme.

Igår var det alla hjärtans dag. Vi har aldrig firat den speciellt, försöker att tona ner alla såna där kommersiella högtider. Blir gladare om Micke tänker lite extra på mig en helt vanlig dag istället. Gårdagen spenderade vi på närakuten, i två olika omgångar. Malva var sämre igen igår, och hade fått en hemsk hosta. Så till slut kom vi till en läkare. Malva hade en hel del slem i luftrören, men i alla fall ingen lunginflammation. Hon fick hostmedicin mot det, hoppas det hjälper oss alla, så hon får sova på nätterna om inte annat. Dessutom hade hon dubbelsidig öroninflammation. Igen. Det var bara 2 månader sen sist. Är lite bekymrad över detta, hoppas hon slipper bli öronbarn, som sin mor. När vi åkte från läkaren stannade vi till vid ICA. Finns apotek där så vi hämtade ut medicin. Sen fick Malva en baddocka. Inte så mycket för att det var alla hjärtans dag, utan mera för att hon varit så duktig hos doktorn och för att hon behövde lite annat att pyssla med hemma, för att hålla humöret uppe. Micke och jag köpte oss varsin Valentinbakelse, lite kan man ju unna sig i alla fall.