På söndag, om mindre än en vecka så åker Micke till Idre. En hel vecka ska han vara där med jobbet. Och jag kan medge att jag är lite orolig. Inte för själva resan, de får det säkert toppen där uppe och att åka på läger är alltid mysigt.
Däremot oroar jag mig lite över att vara själv med Malva. Malva är ett väldigt snällt barn, hon är sällan gnällig eller trotsar och är för det mesta en väldigt glad liten tjej. Men det ändå en väldig skillnad på att vara själv och att vara två närvarande föräldrar. Om Malva t.ex. sovit dålig en natt så kan den ena av oss gå upp med henne och den andra sova vidare. Och sen kan den som var uppe lägga sig och vila på dan om det behövs. Men när man är själv måste man ju gå upp, oavsett hur trött man är. Och man kan inte vila om man är själv med en aktiv 1åring. Och jag vet att det finns mängder av ensamstående föräldrar som gör det här varje dag, eller föräldrar där den ena jobbar borta i veckorna. Men det är skillnad när man är van vid det. Vi är ju vana vid att vara två föräldrar, och även Malva är van vid att både mamma och pappa för det mesta finns där. Och jag vet att det även kommer bli jobbigt för Micke att vara ifrån henne så länge. Vi får försöka ta en dag i taget, och tänka på att det trots allt går framåt. Och vem vet, kanske det kommer att gå jätte bra allting, för det är väl så man får försöka se det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar