Idag blir våra vackra tjej 1.5 år. Tänk så fort tiden går. Vilken fantastisk tid vi har haft tillsammans. Och idag är hon liksom en egen liten person, med bestämda åsikter och egna funderingar. Och som springer, hoppar och pratar, pratar, pratar. Aldrig tyst, förutom när hon sover.
Själv känner jag mig aningen konstig i kroppen. Vet inte om det beror på skolan, allt jag vet behöver göras. Jag ligger visserligen bra till, känner att jag hänger med, men tiden rinner snabbt iväg på slutet. Eller om det bara beror på den där våren som aldrig verkar komma. Men nu har det varit vårdagjämning, på torsdag är det trädgårdsmässan och på söndag ändrar vi klockan. Jag vägrar vinter. Jag bestämmer härmed att det är vår. Punkt.
Hur som helst så känner jag mig trött och orkeslös. Som om jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Och det gör mig lite orolig. Visst skulle jag kunna sova en hel del, men det är ju så mycket jag missar då. Tid för skolan, tid för Malva, för Micke, för familjen. Tid är värdefullt. Och mer sömn leder ju till mindre tid för allt det där andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar