Att sätta ord på sina egna tankar.

Ibland går det bara inte. Det är så mycket man vill säga, göra, tänka. Och så slutar det hela med att det inte blir någonting alls utav det. Tur att man ibland kan låna ord av andra.

'Cause sometimes you'll find
That I'm out of my mind
You see baby, I'm the worrying kind
Ola Salo

Är inne i en period just nu där jag försöker göra hundra saker på en gång. Och någonstans bottnar detta i att jag inte vill känna efter vad som dyker upp om jag stannar. Om jag håller igång hela tiden, fokuserar på något kreativt och håller hjärnan sysselsatt så finns inte tid och möjlighet att lyssna till hjärtats egna ord. Enklare då att bara rusa fram, gasa ytterligare och slippa tänka.

Jag försöker, förutom med alla småprojekt runt omkring mig att göra någon sorts plan över hösten. Jag går igenom tankar & planering, gör upp dagisschema till Malva och försöker strukturera upp mina tankar. Tror att strukturen gör vissa saker enklare.
Ibland kan jag verkligen önska att man kunde dela alla sina tankar med någon. Men det är svårt när man inte ens kan sätta ord på de själv. Tankarna åker berg- och dalbana, upp och ner och runt, runt. Ibland undrar jag över om åkturen aldrig ska ta slut. Vissa dagar kan jag känna mig lycklig av den, jag skrattar i kurvorna och känner vinddraget i håret. Andra dagar blir jag fruktansvärd åksjuk och livrädd inför tanken på vilken enorm backe jag åker uppför, för att sedan kastas handlöst ut för ett stup. Och vissa dagar vill jag inte ens besöka den nöjespark som kallas livet.

Och jag ska aldrig stänga in
någonting igen men idag har jag
suttit timme ut och timme in - inne här
Jag har suttit för länge för alla små
begrepp blir svåra och hålla isär
Jag har suttit för länge för att allt som
är kvar här är ett fotografi
Och alldeles utanför flyger hela
livet förbi
Jakob Hellman