Att bli gammal...

Jag har blivit vuxen, jag har blivit gammal. En del saker ses som självklara på vägen in i vuxenlivet och jag har väl klarat av en hel del av de. Jag är gift, jag har hund, en kombi och sedan en tid tillbaka en fantastisk dotter. Allt detta brukar ju vara tecken på att man blir/blivit vuxen eller hur?
Och även om jag har varit yngre än genomsnittet både när jag gifte mig och skaffade barn så är det ju ändå en "vuxensaker".
Men häromdan slog det mig plötsligt att jag blivit riktigt vuxen. Vi har nämligen under bara ett par korta veckors tid fått nya grannar, både lägenheten under oss och den ovanpå har fått nya boende. Och det var när jag pratade om mina nya grannar med min bror som det slog mig. Jag sa helt enkelt: "Det är två par pensionärer som flyttat in. Men hellre det en ungdomar."

Och det var då det slog mig, JAG är ingen ungdom längre. Jag är en sån där småbarnsförälder som hellre ser ett par pensionärer som grannar än ungdomar som festar till halv 3 på natten.
Jag har blivit vuxen. Jag har blivit gammal.