wow, redan första december.... Det innebar att man efter frukosten idag fick öppna första luckan i chokladkalendern. Japp, jag är så pass fånig att jag har en chokladkalender, eller vi har varsin maken och jag. Men vaddå, varför bryta en sån bra tradition bara för att man blivit "vuxen"?
För övrigt nöjd med dagen, även om en hel del tankar snurrat i huvudet.
Jag har hunnit baka kanelhjärtan, och två plåtar pepparkakor, vilket är ungefär 1/3 av degen, tänkte ta resten imorgon efter jobbet.
De tankar jag har tänkt idag har handlat mycket om vänner, och vilka som egentligen är ens riktiga vänner. Jag kan erkänna att jag inte alltid är så bra på att höra av mig, men dagarna rinner iväg om alla har mycket att göra. Har dock några vänner som jag pratar ganska ofta med, och som jag också träffar en hel del. Framför allt några, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, som jag kommit närmare sista året/åren. Och även om vi inte alltid hörs jämt så finns de i mina tankar, och jag ser fram emot de gånger vi faktiskt träffas, och önskar att det ibland skulle vara oftare.
Sedan finns det de där som man undrar över, om egentligen är ens vänner, så där på riktigt. De man får höra efteråt att de gjort saker, som man själv hade tyckt varit roligt att vara med på. Och jag är ju inte en sån som bjuder in mig själv, det känns fel. Jag antar att om folk vill träffa/ha med mig så hör de väl av sig. Därför funderar jag en del över hur man skall göra med vissa. Är det alltid upp till mig att dra i trådarna, trots att jag blir "bortglömd" åt andra håller? Eller ska man bara gå vidare, och ledsamt inse att man kanske inte betydde det som man hoppades?
Har förresten verkligen förälskat mig i en låt, vilket jag inte gör ofta. Den snurrar på datorn hela tiden, och även i huvudet. Jag älskar även budskapet och nånstans hör det ju hemma med min funderingar över vänner/kanske vänner/inte vänner... Eller vad tror ni?
Markus Fagervalls underbara If you don't mean it...
http://www.youtube.com/watch?v=cwI893tAyb4
Gulliga du... Jag har funderat massor genom åren också och bestämt mig för att de "vänner" om man nu kan kalle dem det, som sviker en med missade inbjudningar eller så de är inte värda min vänskap och kärlek. Jag går nog lite efter hellre en fågel i handen än tio i skogen.. Tyvärr kanske men jag har inte tid nog att fokusera på dem man aldrig får något tillbaka hos. Bättre att fokusera på dem som verkligen betyder något och fukusera mer då..
SvaraRaderaHoppas du förstår budskapet och att det inte blir rörigt..
Hoppas du inte tvivlar på mig iaf för du betyder otroligt mkt för mig och jag har alltid haft dir/er vid min sida genom både sorgsna och glada tider och jag är mycket tacksam över det...
Kram
Sanna: Jag kommer aldrig att tvivla på dig, du betyder så himla mycket för mig, jag vet att du alltid finns där, och jag älskar dig för det. Och om jag bara har en fågel kvar i handen, så är jag glad för att det är du.
SvaraRadera