Tillbaka till "verkligheten"

När man är mammaledig är det lätt att man hamnar i sin egen lilla bubbla. Dagarna går trots att man ibland inte gör någonting och ibland har man massor att göra. Men tiden rullar i alla fall på och snart är det hela fem månader sen våran lilla tjej föddes. På måndag närmare bestämt, och då är det dags för sprutor i benen igen. Hoppas det går lika bra som sist, då hon inte fick nån större reaktion.



Hur som helst, imorgon ska jag lämna min lilla bubbla. Mamma kommer hit och ska vara hemma med Malva medans jag åker ett par timmar till universitetet och lägger fram en uppsats som jag inte hann med i våras och under hösten kändes det lite tidigt att lämna den lilla. Men nu går det ju bra när hon äter ur flaska och även lite annan mat. Sån tur jag har sen som har världens bästa mamma/föräldrar som kan ställa upp och hjälpa till.



De gånger jag har lämnat Malva hittils har det känts så konstigt. Ungefär som om man glömt något. Hon SKA ju vara med, det bara är så. Och sen saknar man henne något enormt. Samtidigt är jag så tacksam för att hon kan vara hemma med Pappa och även med Mormor & Morfar, som hon tycker så mycket om! Är glad att vi har de så pass nära, då det var något jag själv saknade när jag växte upp.



Idag hade min underbara med sig blommor till mig när han kom hem. Superfina rosor, bild kommer nedan. Så tacksam för att han finns i mitt liv och att han alltid kan få mig att må så mycket bättre. Lite tokig är han dock som ska upp mitt i natten och titta på OS-Hockeyn. Men förstår honom, han tycker ju att det är kul och det är ju inte så ofta det är OS.

Mina fina rosor som Micke kom hem med!