I varje stund sen vi kom hit har jag känt så, här vill jag bo, här vill jag se mina barn växa upp och här vill jag vara, och det känns så underbart.
Jag tror att om man väl har bott i hus så är det nog svårt att sätta sig i en lägenhet. Det blir aldrig samma sak. Vissa människor trivs i lägenhet, andra i hus. Jag är mera en husmänniska. I 11 års tid bodde jag i ett radhus, där växte jag upp och jag älskade att bo där. När jag blev äldre flyttade vi till villa och samma sak där, känslan av något eget är underbart. När jag sedan flyttade hemifrån blev det till en lägenhet, men en lägenhet som jag visserligen tyckte mycket om. En stor del i det var att lägenheten låg på bottenvåningen, jag hade en uteplats och strax utanför en gräsmattan. Huset låg även i ett radhus/villaområde och jag kände mig hemma där.
När vi sedan flyttade till Utgårdsvägen hade lägenheten allt jag hade önskat mig. Det var stor och rummen var ljusa och rymliga, vi fick gott om plats och den var fräsch, köket var renoverat och allt var toppen. Förutom en sak. Läget. Och hur mycket jag än försökte så kunde jag aldrig riktigt trivas där. Jag kunde inte förlika mig med tanken på att vakna upp på morgonen och titta ut på en gård eller en gata. Det var helt enkelt inte jag. Ganska snart började jag märka att jag inte trivdes och vi började titta lite smått efter annat. När vi sedan fick veta att Malva var på väg kändes det så mycket viktigare. Jag ville ge mitt barn del av det underbara jag upplevt i min barndom, jag ville att hon också skulle ha en gräsmatta att leka på och en sandlåda att gräva i. Jag ville att hon skulle få vakna till fågelkvitter och kunna plocka blommor strax runt knuten.
När vi började titta lite mer aktivt så blev det ganska klart vart vi ville titta. Dels hade vi ju en budget att hålla oss efter så vissa saker blev ju så klart uteslutna. Men till slut så kom vi fram till att det här var ett område som hade allt vi ville ha. Bra dagis och skola, nära till Mickes jobb, mysigt och dessutom närheten till mina föräldrar. Vi fick bjuda på några hus som vi inte fick innan vi till sist köpte vårt hus, och idag är jag glad över det, för det vi fick var till sist det bästa av de vi tittat på. Och allt är verkligen toppen. Läget är kanon, grannarna är underbara och vi kommer få en större tomt.
Och nu känner jag faktiskt detta, att mitt hem är min borg. Jag älskade känslan vi hade i helgen, vi satt ute med vänner och grillade i solen och Malva låg och sov i vagnen. Vi kunde ta en långpromenad utan att krångla ur vagnen ur förrådet och släpa grejer nerför trappan. Helt underbart.
Vi har till slut kommit hem. Alla människor passar inte på alla platser. Men det här är min plats. Mitt hem. Min borg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar