onsdag 29 februari 2012

Livet har gått på sparlåga...

Känns som jag knappt har levt sen nyår. I flera omgångar har jag varit sjuk, förs en superförkylning i två omgångar, som båda varade i flera veckor och dessutom var riktigt jobbiga. Jobbiga på det sättet att jag kände mig helt sänkt, orken bara försvann. Sen hann jag vara frisk i ungefär 3-4 dagar innan det var dags för magsjuka. Visserligen, som oftast med magsjuka, gick det ju över ganska snabbt och jag kände till slut att jag började bli bättre. Och då, då blev Malva förkyld. Hosta, snorig och över 39 graders feber. Dock verkade hon ganska oberörd, det var full fart här hemma, men hon fick ju ändå hålla sig hemma några dagar och då blir ju fokus på henne. Framför allt när hon är lika pigg som vanligt, fullt ös medvetslös. Men nu är hon frisk igen, hostar lite lite grann, men absolut inget som gör att hon inte kan vara på dagis.

Nu till slut så känns det som att det börjat vända något. Även om vädret växlar en del så har vi ju fått uppleva lite vårsol, och jag suger i mig allt jag kan. Varenda stråle och den D-vitamin som det innebär kan göra all skillnad i världen för mig. Nu hoppas jag att sista snön smälter undan. Kändes härligt närjag i helgen gick en sväng och tittade i rabatterna och upptäckte att mina tulpaner var på väg att titta fram ur jorden. Och imorgon är det ju faktiskt mars, så nu räcker det med snö och kyla för min del.

Har också hunnit fixa lite här hemma. I helgen tog jag äntligen och satte mig vid symaskinen igen, och det var så roligt. Fick upp lite smågrejer till Malvas kök och framför allt nya gardiner till köket och löpare till köksbordet. Är supernöjd, blev jättefint. Ett lila linnetyg som jag sydde kappa av och satte i hällor. Snyggt!

I övrigt har vi fasta här hemma. Den kristna fastan infaller 40 dagar innan påsk, med askonsdagen, dan efter fettisdagen. Det innebär att man avstår från något som man kan undvara, det kan vara allt från tv, dator, en viss mat, alkohol eller vad som helst. För våran del innebär det här hemma att godisskålen är borta. Både min man och jag är alldeles för förtjusta i godis, smågodis för hans del medan det för min del oftast blir choklad. Så nu avstår vi helt från det. Förra året avstod vi läsk, vilket resulterade i att Micke inte alls dricker läsk längre, och jag gör det väldigt sällan. Godiset känns inte alls så jobbigt, vi har bytt ut godisskålen mot ett stort fat med frukt, mumsigt det också, och självklart nyttigare. Sen säger jag inte att jag aldrig mer kommer att äta godis, men förhoppningsvis blir det här en bra start till att dra ner på det, och att bryta en dålig vana. Känns bra också om vi kan bryta den vanan, med tanke på Malva och eventuella syskon. Än så länge äter ju inte Malva godis, har inte sett någon anledning till att införa det. Hon har fått smaka någon bit vid ett par tillfällen, men inte mer än så.

1 kommentar:

  1. Usch, hoppas ni får vara friska nu. Det räcker med sjukdomar nu tycker jag. Framförallt för att du bloggar så sällan när du är sjuk. Det borde blivit ditt nyårslöfte "Blogga oftare" För det är så kul att läsa när du väl gör det Kram på er hela familjen /Sanna

    SvaraRadera