Idag satt jag och funderade ett tag. I snart 14 månader har jag varit hemma, och 13 månader med min lilla tjej (var hemma 1 månad innan hon föddes). Och 1.5 månad till skall jag vara hemma, sen ska jag tillbaka ut i "verkligheten". Vart tog tiden vägen? Har jag gjort allt det jag ville att vi skulle göra, har vi hunnit med allt? Har vi spenderat massa tid på att göra ingenting, eller är det just den tiden när vi inte gjort något speciellt som har gjrot att vi faktiskt har umgåtts, lekt, busat och bara fått vara med varandra? Är det den tiden man verkligen kommer att minnas, när tiden hemma är över?
På ett sätt kan jag sakna att inte ha så mycket tid för mig själv, få träffa andra vuxna, kunna sitta ner och äta en lunch i lugn och ro, men samtidigt, kan man ha det bättre än så här, när man får vara tillsammans med den man älskar mest i hela världen, sitt underbara barn?
Nu är det bara 1.5 månad kvar av min tid hemma, och det känns som att tiden bara kommer att flyga iväg. Det är mycket kvar som ska hända, känns som att dagarna är fullbokade med tiden som är kvar. Och även om jag nog kommer se fram emot att få göra lite annat också, så kommer jag säkerligen gråta inombords och sakna henne så det kommer göra ont i hela kroppen. För det här är trots allt en tid jag aldrig kommer få tillbaka, aldrig kan göra om. Tiden när jag fick vara hemma med min älskade Malva. Nu är det bara att ta tillvara på varenda sekund av de dagarna som är kvar. För det är hon värd.
Malva 1 dag gammal Malva 3 mån gammal
Malva 10 mån gammal Malva 13 mån gammal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar