Att jag inte tänkte på det tidigare...

Ibland får man idéer som i sig själva är så självklara att man funderar på hur man ens kunnat missa de innan. I drygt en månad har jag gått runt och funderat på hur jag ska lösa en rent praktiskt detalj. Inget jätte stort, men något som behövde lösas och sett lite knepigt ut. Så drar lösningen, förhoppningsvis, funnits framför näsan hela tiden. Jag hoppas att det här blir bra nu.

Här hemma börjar vi att pigga på oss, efter att allihop ha legat i nån sorts mega-influensa. 40 graders feber och sängliggande för oss vuxna, Malva klarade sig lite bättre i alla fall. Tur att det kom lite i omgångar så vi orkade igenom veckan. Idag var första dagen på drygt en vecka jag kunde jobba. Nu har jag 3.5 vecka kvar på jobbet innan jag går hem. Är helt slut när jag kommer hem och somnade så klart på soffan ett tag. Micke fick fixa middag till Malva som var hungrig tidigt då hon ätit dåligt på dagis, vilket i och för sig alla barnen hade gjort. Sen gjorde jag mat till oss när hon sov. Ibland lite skönt att kunna sitta bara två vuxna och äta också.

Här hemma går det framåt med renovering av vårt blivande sovrum. Tack vare min snälla pappa så är målningen nu halvklar, blir väl ett eller två varv till för att täcka över dem gamla tapeten. Sen blir det bara en fondtapet på en vägg och så nytt golv så får det vara klart så länge. Så småningom vill vi ha in en hel garderobsvägg där också, men inser att det blir för mycket att hinna med innan bebis kommer samt att det också är en kostnadsfråga. Vi tar en bit i taget. På tal om det, så är det nästan bestämt vilken tapet det kommer att bli för att komplettera de vita väggarna. Kanske dags att tapetsera till helgen!

Ögonkontroll nummer 1

I fredags var det dags för Malvas ögonkontroll, för att kontrollera hennes PTOS. Hon fick göra ungefär som en annan när man gick i skolan eller är hos optikern, titta på en tavla med bokstäver i olika storlekar. Dock var det inga bokstäver utan fyra olika symboler så fick hon ett kort med dessa fyra och skulle peka på en likadan. Det gick riktigt bra, och läkaren kunde inte se att hon skulle ha någon synnedsättning. Hon fick även titta på 3D bilder för att avgöra om det finns någon skelning, med även dessa gick bra, hon lyckades se figurerna på kortet.
Dock ska vi tillbaka om ca en månad, då ska hon få ögondroppar som gör att pupillen öppnar sig och då kan man se mer hur ögat reagerar. Detta har vi gjort en gång tidigare, även om det nu var länge sen.

Vi får ibland frågan om Malvas öga kommer att bli "helt bra", dvs om det kommer att växa bort. Det vet vi inte helt i dagsläget, men antagligen inte. Det har blivit bättre mot när hon var liten, men nu var det ganska länge sedan jag tycker att man ser någon förbättring, och vi som föräldrar märker att ögat fungerar sämre vid vissa tillfällen, tex om hon är trött, förkyld eller nyser tex. Man kan även se det tydligare på kort, jag tror det har att göra med blixten på kameran.
Som det ser ut i dagsläget påverkas inte hennes syn, vilket inte gör att man kanske har lika bråttom att operera som om det gjorde det. Dock kan det bli aktuellt med en operation av rent estetiska skäl, och hur vi gör i det läget är svårt att svara på. Antagligen kommer vi att göra det i så fall, att som tjej se annorlunda ut, och dessutom i ansiktet, är aldrig roligt. En sådan operation brukar inte bli aktuell förrän vid fem-sex års ålder.

Eftersom min fantastiska tjej var så duktig hos läkaren idag så tyckte jag absolut att hon var värd en liten uppmuntran. Så idag passade vi på gå på bio, vilket var första gången för Malvas del. Vi såg Lilla Anna och långa farbror, några kortfilmer som tillsammans var ungefär 45 min långt, vilket kändes ganska lagom, och som en bra början för att se hur det ens gick. Men det gick strålande, hon satt fint i sin fåtölj (lite fundersam innan om hon verkligen skulle få sitta i en egen stol, samt hur man skulle sätta sig i den där egentligen, den åkte ju bara upp hela tiden) och hon pratar redan om att hon vill gå på bio igen, men nästa gång ska hon ta med pappa, vilket ju passar bra eftersom mamma snart blir lite mer upptagen med en bebis.

Ny vecka...

Så var måndagen här och snart redan slut. Måndagar är lite kluvna för mig, på ett sätt kan jag tycka att det är skönt att komma igång med en ny vecka, framför allt nu när man helst ser att veckorna ska gå fort så man snart får träffa bebis. Dock är det inte alltid kul att släpa sig till jobbet på måndagar, då resten av min familj är hemma. Micke är ju ledig måndagar, och så även Malva så att dra sig iväg på måndagar kan ibland kännas tungt. Även om de så gott som alltid är vakna när jag går så är det ändå det där att de kan sitta kvar länge och äta frukost och bara mysa hela dagen, något som jag missar. Tiden med familjen känns så viktig, man börjar förstå nu när Malva snart är 3.5 år att tiden går alldeles för fort.

Idag har vi haft väldigt lugnt på jobbet. Av 17 barn hade vi bara 8 där, resten var hemma med feber eller hemma med syskon som var sjuka. På ett sätt ganska skönt, då min ena kollega har semester, och det blev en skön start på veckan. Vi får se hur det blir resten av veckan, jag ska ju dessutom vara ledig på fredag då det är dags för Malvas kontroll av sitt öga/ögon (mer om det går att läsa här: http://gyllan.blogspot.se/2011/02/just-way-you-are.html) och på onsdag ska jag på ett möte kopplat till jobbet.

Idag var jag fruktansvärt trött när jag kom hem. Vissa nätter sover jag otroligt dålig, kanske kroppens sätt att förbereda sig eller nått. I natt var en sådan natt, och även om det funkar rätt ok på jobbet så blir jag otroligt trött när jag kommer hem och slappnar av på ett annat sätt.

Ett år som bara försvann....

Vad hände egentligen, vart tog resten av 2012 vägen? Ett år som på något sätt bara rullade på, som försvann utan att speciellt mycket hände. Och ändå hände massvis med saker. Som att jag halkade in av en tillfällighet på ett tillfälligt jobb, men där jag blev kvar och snart varit i ett år? Som att vi fick en fantastisk fin gudson som vi hoppas kunna dela så mycket om möjligt av hans liv, även om många mil skiljer oss åt? Som att vi renoverat två av rummen i vårt hus och att allt blev så bra?

Som att vi hastigt och helt oväntat förlorade en av våra finaste familjemedlemmar, våran älskade vovve?  Som att vi genom en mindre chock fick reda på att Malva ska bli storasyster, något vi planerat och hoppats på men aldrig räknat med skulle ske så fort? Som att min allra finaste vän och hennes sambo fick sin fina lilla pojke? Som att ett annat par nära vänner också fick en liten pojke?

Som sagt, 2012 bara hände, och vi försökte följa med. Så många minnen och tankar när man tänker tillbaka. Och nu när man tänker framåt finns i stort sett en tanke, och det är den om att vi snart blir fler i vår familj. Vårt andra, och med allra största sannolikhet sista, barn kommer snart till världen. Vi har nu mindre än två månader kvar till beräknad förlossning, och vi är alla spända och förväntansfulla inför det som ska komma. Tror ju inte direkt att man kan förbereda sig inför en sådan här sak, och oavsett vem man pratar med och vart man än läser så handlar allt om "tvåbarns-chocken". Men det e klart att det går, vi är ju inte de enda som går igenom detta. Och då känns det väldigt skönt att Malva ändå är lite större nu när småsyskonet kommer. Hon kan redan så mycket och är redan så stor, inga blöjor eller nappar sen en lång tid tillbaka och hon klarar det mesta själv. Nu sista veckorna har hon lärt sig att ta på sig alla sina ytterkläder själv, vilket kanske låter simpelt, men det e mycket kläder som ska på och det underlättar så mycket för mig nu nu när man inte själv är så smidig längre om jag slipper dra i overaller och tröjor. Vantarna och skorna behöver hon fortfarande lite hjälp med, men det är ju en bråkdel av allt, så det är så smidigt nu på morgnarna när man ska iväg.

Som sagt, ett fullspäckat 2013 står vi inför där det viktigaste självklart blir våran nya familjemedlem. Men även andra höjdpunkter är redan inplanerade. Barndop är inplanerat både för vänners barn och våran egen lilla knodd, och även ett bröllop har vi att se fram emot. Jag hoppas på att kunna blogga mer, om inte annat för att det är roligt att ha och se tillbaka på senare, när även liten börjar bli stor. Läste en del av inläggen från när Malva var liten häromdan och är glad att de finns.

Dags att fixa hemma!

När vi flyttade in i vårt hus för snart två år sedan så visste vi att det var ganska mycket att göra. Vi la nya golv, målade massa rum osv. Vardagsrummet fick nytt golv och ny färg, vilket gjorde det hela mycket bättre.

Men kanske inte helt bra, men att lägga ner de pengar och den tid just då, innan vi skulle flytta in, fanns det inte möjlighet till. Nu, två år senare, kommer vi dock se till att fixa det. Eller vi kommer snarare att anlita en firma som får slipa, spackla och måla. Ska bli skönt att slippa göra själva. Sen ska nya möbler på plats, vi ska försöka sälja av de gamla. Inget fel på de egentligen, men ska bli skönt att få lite nytt.

Ska försöka få in lite bilder på hur renoveringen fortskrider längre fram!

Annorlunda torsdag

Idag är en liten ovanlig torsdag här hemma. Eftersom det är sportlov så har jobbar inte Micke ikväll, vilket han annars gör torsdagar. Så idag kommer han hem redan vid halv 4, och har dessutom en jobbarkompis med sig. Vi ska äta lite tillsammans och så. Trevligt. Jag har redan förberett en del som går att fixa på maten, ska ta och ställa i ordning lite till här hemma, även om det inte är så mycket som behöver göras, men dammsugas behövs alltid, framför allt här nere. Det är grus överallt, hela tiden, vad man än gör. Snön smälter ju ute nu, vilket gör att det blir mycket grus. Vi är ju dessutom två vuxna och ett barn som drar in grus, plus en liten hund som i det här vädret har hela magen full med grus när hon kommer in, igår åkte hon direkt in i duschen när vi kom in. Sen har vi ju även vagnen som vi kör in varje dag, och även om vi borstar av den så fårman ju inte bort allt. Grus, grus, grus. Känns som om man skulle kunna ha dammsugaren på dygnet runt, i alla fall i hallen.

Idag är det den 1 mars. Äntligen, nu känns det att våren är på gång, även om solen inte vill titta fram idag. Men snart, snart är all snö borta, skönt som sjutton.
Dags att fixa i ordning lite nu innan det är dags att hämta Malva. De skulle visst på någon utflykt idag, ska bli kul att höra vad de har gjort.

Livet har gått på sparlåga...

Känns som jag knappt har levt sen nyår. I flera omgångar har jag varit sjuk, förs en superförkylning i två omgångar, som båda varade i flera veckor och dessutom var riktigt jobbiga. Jobbiga på det sättet att jag kände mig helt sänkt, orken bara försvann. Sen hann jag vara frisk i ungefär 3-4 dagar innan det var dags för magsjuka. Visserligen, som oftast med magsjuka, gick det ju över ganska snabbt och jag kände till slut att jag började bli bättre. Och då, då blev Malva förkyld. Hosta, snorig och över 39 graders feber. Dock verkade hon ganska oberörd, det var full fart här hemma, men hon fick ju ändå hålla sig hemma några dagar och då blir ju fokus på henne. Framför allt när hon är lika pigg som vanligt, fullt ös medvetslös. Men nu är hon frisk igen, hostar lite lite grann, men absolut inget som gör att hon inte kan vara på dagis.

Nu till slut så känns det som att det börjat vända något. Även om vädret växlar en del så har vi ju fått uppleva lite vårsol, och jag suger i mig allt jag kan. Varenda stråle och den D-vitamin som det innebär kan göra all skillnad i världen för mig. Nu hoppas jag att sista snön smälter undan. Kändes härligt närjag i helgen gick en sväng och tittade i rabatterna och upptäckte att mina tulpaner var på väg att titta fram ur jorden. Och imorgon är det ju faktiskt mars, så nu räcker det med snö och kyla för min del.

Har också hunnit fixa lite här hemma. I helgen tog jag äntligen och satte mig vid symaskinen igen, och det var så roligt. Fick upp lite smågrejer till Malvas kök och framför allt nya gardiner till köket och löpare till köksbordet. Är supernöjd, blev jättefint. Ett lila linnetyg som jag sydde kappa av och satte i hällor. Snyggt!

I övrigt har vi fasta här hemma. Den kristna fastan infaller 40 dagar innan påsk, med askonsdagen, dan efter fettisdagen. Det innebär att man avstår från något som man kan undvara, det kan vara allt från tv, dator, en viss mat, alkohol eller vad som helst. För våran del innebär det här hemma att godisskålen är borta. Både min man och jag är alldeles för förtjusta i godis, smågodis för hans del medan det för min del oftast blir choklad. Så nu avstår vi helt från det. Förra året avstod vi läsk, vilket resulterade i att Micke inte alls dricker läsk längre, och jag gör det väldigt sällan. Godiset känns inte alls så jobbigt, vi har bytt ut godisskålen mot ett stort fat med frukt, mumsigt det också, och självklart nyttigare. Sen säger jag inte att jag aldrig mer kommer att äta godis, men förhoppningsvis blir det här en bra start till att dra ner på det, och att bryta en dålig vana. Känns bra också om vi kan bryta den vanan, med tanke på Malva och eventuella syskon. Än så länge äter ju inte Malva godis, har inte sett någon anledning till att införa det. Hon har fått smaka någon bit vid ett par tillfällen, men inte mer än så.